Regeringsunderlag om CETA allt annat än opartiskt

Idag presenterar bloggen en unik kartläggning av det beslutsunderlag som den svenska regeringen beställt om CETA-avtalet.

I debatten om CETA är det tveklöst investeringsskyddet och den medföljande tvistlösningsmekanismen (tidigare ISDS, nu ICS) som stått i fokus. Såväl fack, miljöorganisationer, forskare, konsumentorganisationer och domare  menar att investeringsskyddet i CETA riskerar att underminera demokratiskt beslutsfattande och fungera som ett verktyg för att avskräcka åtgärder för att stärka skyddet för miljö och människor.

Av dessa skäl beställde regeringen en kort rapport för att utvärdera avtalet, och särskilt investeringsskyddet, från myndigheten Kommerskollegium. Myndigheten fann, tvärtom emot en ansenlig mängd internationellt erkända forskare, närmast inga problem alls med investeringsskyddet. Kollegiet baserade sig nästan uteslutande på ett remissvar från Uppsala Universitet. Vår kartläggning kan nu visa hur författaren till remissen är långtifrån opartisk, utan tvärtom är en person som under lång tid livnärt sig som företrädare i skiljedomsförfarande för investerare som utmanat klimat- och miljöbeslut, varit med och grundat en ren lobbyorganisation för ISDS och nu sitter som ordförande för en av de mest drivande opinionsbildarna i Sverige för liknande investeringsskydd, Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.

Det är en remiss från Uppsala Universitet som Kommerskollegium huvudsakligen baserar sin slutsats på. I remissen skriver professor Kaj Hobér, assisterad av doktorand Joel Dahlqvist, att CETA rimligen inte kommer att utgöra några risker för Sverige. I remissförfarandet kan bland annat läsas att ”I materiella avseenden förefaller inte CETA inskränka Sveriges rätt att reglera i något betydande hänseende[….]..”I avsaknad av specifika förutsättningar förefaller det emellertid som att artikel 8.10 (skälig och rättvis behandling) vid en abstrakt bedömning inte begränsar Sveriges möjligheter att fatta beslut, utöver vad som redan följer av svensk rätt”. Remissen hävdar vidare att de två artiklar som framför allt använts som skäl för stämning i uppmärksammade ISDS-fall, indirekt expropriation samt rättvis och skälig behandling (FET) är betydligt förbättrade i CETA och därmed inte ger något skäl till oro. Denna slutsats strider exempelvis mot den uppfattning om förändringarna i CETA som bl.a. närmare 100 professorer i juridik och internationell rätt framförde i oktober förra året.

I Kommerskollegiums rapport översattes ovanstående till ”Kollegiets övergripande bedömning är att CETA skyddar parternas framtida regleringsutrymme…[…]..någon betydande risk för negativa effekter kan inte förutspås, inte heller i fråga om demokratiskt beslutsfattande. Kollegiet gör bedömningen att investeringskapitlet i CETA inte inskränker Sveriges rätt att reglera i någon betydande utsträckning”. Så ofarligt är alltså CETA, menar Kommerskollegium, uppbackade av Hobérs analys. En slutsats som inte bara går på tvärs med uppfattningen hos de redan nämnda (närmare hundra) professorerna, utan även strider mot slutsatserna från en mängd rapporter från internationella experter som kritiserat hela eller delar av investeringsskyddet i CETA (se ex. Krajewski & Hoffman, van Harten, Schepel et al., Poulsen et al., Chen).

Hur trovärdigt är då regeringens underlag, med beaktande av att slutsatserna i underlaget kontrasterar mot varningar från en mängd av Europas främsta experter på området? En central aspekt är vem som skrivit det. Kaj Hobér är i detta sammanhang långt ifrån en opartisk och neutral aktör.

1. Till att börja med har Kaj Hobér under lång tid varit aktiv som skiljedomare i ISDS-tvister. Inom ramen för ISDS (något som ändras i CETA i och med ICS) tillsätts de tre skiljedomarna utifrån premissen att investeraren som stämmer väljer en domare, den försvarande staten väljer en, och dessa två väljer sedan gemensamt en tredje domare, som även agerar ordförande. Investerare tenderar av förklarliga skäl att välja en domare som brukar tolka avtalstexten till investerarens fördel, medan staten av lika naturliga skäl väljer en domare som brukar stå upp för staternas mer defensiva tolkningar. Intressant här är att Hobér i princip uteslutande väljs som domare inte av staten, utan av investerare. Hobér har kontinuerligt valts av oljebolag (ex. i fallen LCO och NCL v. Kazaktstan, Murphy Exploration v. Ecuador, ) och gasbolag (Nabucco Gas v. Turkiet). Vi har inte lyckats hitta ett enda offentligt fall där Hobér valts av som skiljedomare av en stat. Det ger en indikation  om hur investerare och responderande stater anser att Hobér tolkar avtalstext.

2. Hobér har inte bara valts som skiljedomare av investerare, utan dessutom företrätt investerare som ombud i en mängd uppmärksammade fall. I sitt CV uppger Hobér att han företrätt några av världens största oljebolag, däribland BP och ExxonMobil. Olje- och gasbolaget Exxon har genomfört flera uppmärksammade stämningar och har dessutom förekommit i inte mindre än två mindre skandaler apropå möten med EU-kommissionen om ISDS och TTIP. Hobér har dock framför allt verkat som ombud för svenska Vattenfall i båda de uppmärksammade stämningarna mot Tyskland. Dels företrädde Hobér företaget i vad som sedermera blev en förlikning, där delstaten Hamburg drog tillbaka delar av de miljökrav de ställt på ett kolkraftverk som Vattenfall avsett bygga, och dels leder Hobér den mindre advokatarmé som driver process mot Tyskland efter att landet, efter kärnkraftsolyckan i Fukushima, beslutat att avveckla kärnkraften. Vattenfall kräver enligt uppgift 55 miljarder kronor i skadestånd. Båda fallen nämns kontinuerligt som exempel på stämningar där investerare kan använda investeringsskydd och ISDS för att utmana miljö- och klimatbeslut.

3. Kaj Hobér verkade under 20 år som partner för advokatfirman Mannheimer Swartling, en byrå som enligt organisationen Corporate Europe Observatory (som granskar lobbyismen i EU) är en av de största aktörerna inom ISDS i Europa. Hobér har även varit partner för advokatfirman White & Case, en av världens största advokatfirmor specialiserade på tvistlösning. Under Hobérs tid som partner på Mannheimer Swartling  var byrån med och grundade lobbyorganisationen EFILA, en organisation som skapats för att ”nyansera debatten om ISDS”. EFILA skickade i samband med EU-kommissionens konsultation om ISDS in ett remissvar som i praktiken dömer ut alla förändringar av systemet. I sitt svar menar EFILA att kommissionens ändringsförslag (samma ändringsförslag som sågats av över hundra professorer för att inte skydda rätten att reglera och allmänintresset), inte korrekt balanserar intressena mellan rätten att reglera och skyddet för investerare, och därmed öppnar dörren för att stater kan ”missbruka rätten att reglera”.  Organisationen granskades i statliga finska YLE:s grävande program Spotlight, där professor Martti Koskenniemi, Finlands främste expert på internationell rätt, kommenterar organisationen som en uppenbar lobbyorganisation. I programmet ombeds även juristen Jannika Enegren-Åberg bedöma EFILA:s remissvar, och hon kallar det för ”ren och skär lobbyverksamhet”. Hon betecknar EFILAS kommentarer som obehagliga i sin ensidighet, där investerarnas rättigheter går före allt annat – såväl rätten att lagstifta, rättstänkandet som den demokratiska lagstiftningsprocessen. Organisationen och dess finansiella kopplingar har även granskats och kritiserats av Corporate Europe Observatory.

EFILA:s nuvarande ordförande är Hobérs tidigare arbetskamrat på Mannheimer Swartling, byråns partner Jakob Ragnwaldh, även han djupt involverad i internationell skiljedom.  Hobér och Ragnwaldh har även gemensamt agerat företrädare för investerare i ISDS-stämningar. På EFILA:s första konferens som hölls i London 2015 (och sponsrades av företag som Shell) ledde Ragnwaldh en panel där även Kaj Hobér medverkade. Bland talarna återfanns också Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut Annette Magnusson.

Hobérs kopplingar till EFILA, en ren lobbyorganisation för ISDS med ett uppenbart finansiellt intresse i systemets bevarande, är minst sagt omfattande.

4. Hösten 2015 blev Hobér, som året innan slutat som partner på Mannheimer Swartling, även ordförande för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC), en organisation han sedan tidigare satt i styrelsen för. SCC fungerar som en självständig enhet inom Stockholms handelskammare, och utmålar sig som ett av världens ledande tvistlösningsorgan. SCC propagerar, som en rimlig konsekvens, således kontinuerligt för ISDS. Dess generalsekreterare Anette Magnusson, som alltså talade på EFILA:s konferens, har återkommande lobbat för systemet, bl.a. genom att skriva artiklar om att kritiken mot ISDS är missriktad och systemet likaväl kan hjälpa miljöarbetet. Tillsammans med Stockholms Handelskammares VD Maria Rankka (moderat och tidigare vd på Timbro) har hon hävdat att skiljeförfarande säkrar att lagar följs. Dessutom driver Stockholms Handelskammare, som en reaktion mot kritiken, även en blogg om ISDS, som konsekvent påtalar systemets förträfflighet. En blogg där för övrigt den ansvariga tjänstemannen för ISDS/ICS på Kommerskollegium, Jonas Hallberg, gästskriver.

Hobér är alltså styrelseordförande för en organisation som kontinuerligt bedriver opinionsbildning för den här typen av investeringsskydd och dessutom har ett avgörande finansiellt intresse av att systemet upprätthålls.

5. Hobér har sedan tidigare också uttalat sig frekvent om ISDS. I en artikel i Upsala Nya Tidning avfärdar Hobér kritik mot systemet från Naturskyddsföreningen och säger att ”…staten kan ju också ge fan i att skriva på avtalen”. Han hävdar vidare att ”ISDS är en nödvändig garanti för att företag ska våga göra investeringar; frihandel utan investeringsskydd vore att skruva tillbaka klockan till 1950-talet”.

Kritiken mot ISDS tycks, enligt artikelförfattaren i UNT, irritera Hobér, något som går igen även i andra offentliga uttalanden. Följande utdrag från en artikel i The New Internationalist (juni 2016);  ”People don´t understand what they are talking about”, sneers Kaj Hobér, another top arbitrator that we interview in the corridors of a conference in Amsterdam. He is and arbitrator, lawyer, professor and the next secretary-general of the prestigious arbitration court in Stockholm. He thinks the criticism is simplistic. ”There is no alternative”. På svenska; Kritiker mot ISDS vet inte vad de talar om och dessutom finns det inga alternativ.

En av ovanstående fem punkter hade varit tillräckligt för att ifrågasätta huruvida Hobér, som utifrån sin digra uppdragslista onekligen är en skicklig advokat, är opartisk nog att skriva regeringens underlag om investeríngsskyddet i CETA. Med beaktande av samtliga fem punkterna är det uppenbart att Hobér inte var rätt person för uppdraget.

Även den doktorand, Joel Dahlqvist, som medförfattat remissen har kopplingar till Mannheimer Swartling och Stockholms Handelskammare. Han har vidare organiserat den tävling i skiljedom som Uppsala universitet arrangerade ihop med Hobérs tidigare arbetsgivare Mannheimer Swartling och sedermera nuvarande arbetsgivare Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut för två år sedan. En tillställning där såväl Hobér som Jakob Ragnwaldh, partner på Mannheimer Swartling och tillika styrelseordförande i den ovan nämnda lobbyorganisationen EFILA, höll presentationer.

För att sammanfatta; Regeringens påstått oberoende underlag om riskerna med investeringsskyddet i CETA, ett underlag som i kontrast mot slutsatser från hundratals professor världen över inte finner några problem med systemet, är författat av en person som agerat som skiljedomare i dussintals fall men i princip uteslutande valts av investerare. I skiljedomsförfarande har han företrätt några av världens värsta oljebolag (inklusive Exxon) samt svenska Vattenfall i båda de uppmärksammade stämningarna mot Tyskland, fall som exemplifierar hur investeringsskyddet kan användas som ett verktyg för att motarbeta klimat- och miljölagstiftning. Han har varit partner på såväl White & Case som Mannheimer Swartling, advokatbyråer som tjänat stora pengar på det internationella tvistlösningsförfarandet. Under Hobérs tid som partner på Mannheimer Swartling var organisationen en av grundarna till ISDS-lobbyorganisationen EFILA, en organisation vars syn på ISDS av den finska juristen Jannika Enegren-Åberg beskrivits som ”obehagligt ensidig”, där ”investerarnas rättigheter går före allt annat, inklusive rätten att lagstifta”. Han har i en artikel i Upsala Nya Tidning påpekat att ”TTIP med ISDS är en nödvändig garanti för att företag ska våga göra investeringar; frihandel utan investeringsskydd vore att skruva tillbaka klockan till 1950-talet”. Och han är även styrelseordförande för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, en organisation som såväl opinionsbildat för den här typen av investeringsskydd som är ekonomiskt beroende av dess fortsatta existens.

Regeringen aviserade nyligen att de avser att inte ha ett normalt remissförfarande kring CETA, utan i stället låta myndigheten Kommerskollegium, samma myndighet som förlitat sig på opartiskheten i Hobérs remissvar, göra ytterligare en studie i stället.

Låt oss hoppas att regeringen funderar på det ett varv till.

Svenska fack till angrepp mot CETA

CETA-avtalet kan få långtgående konsekvenser för  fackliga rättigheter och svensk demokrati, och det är nu hög tid att den svenska regeringen sätter ner foten och stoppar avtalet. Ja, det menar ordförandena för fem svenska fackförbund i en debattartikel i Aftonbladet.

Det är företrädare för Byggnads, Målarna, Fastighets, SEKO och Elektrikerna som nu riktar skarp kritik mot avtalet. Därmed gör de sällskap med andra stora svenska fackförbund, däribland Kommunal, som tidigare uppmanat till ett nej till CETA då avtalet saknar garantier för fackliga rättigheter och offentlig välfärd. Gårdagens debattartikel stärker således en trend där det fackliga stödet i Sverige för CETA och liknande avtal successivt tycks avta.

Det innebär också att den S-ledda regeringens ytterst positiva linje om avtalet sätts under press. Sedan tidigare har socialdemokratiska debattörer som Daniel Suhonen krävt att avtalet stoppas, i likhet med Katrine Marcal som i en krönika pekat ut en omvärdering av regeringens inställning till avtal som CETA och TTIP som en direkt ödesfråga för socialdemokratin.

Huruvida regeringen, som nyligen aviserade att det inte blir något remissförfarande om CETA, är benägen att ändra sig får väl i nuläget dock anses som högst osannolikt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Svenska fack till angrepp mot CETA Postad i TTIP

CETA på snabbspår genom riksdagen – utan remiss

Om två veckor röstar EU-parlamentet om det kontroversiella CETA-avtalet, och det mesta tyder i nuläget på att avtalet godkänns. Avtalet måste dock fortfarande passera medlemsstaternas respektive parlament, en process som kan dra ut på tiden – men inte i Sverige. Handelsminister Ann Linde avslöjar nu att regeringen avser skicka sin proposition om avtalet till riksdagen redan i höst – och det utan något remissförfarande.

Att inte skicka avtalet på remiss är ganska uppseendeväckande, inte minst då avtalet befaras kunna medföra stora risker för ett flertal känsliga samhällsområden och att både regering och riksdag tidigare flaggat för att gedigna konsekvensanalyser måste genomföras innan avtalet antas.

Sedan tidigare har både Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket pekat på ett flertal risker med avtalet. Båda myndigheterna fick lämna in korta yttranden till den snabbutredning av avtalet som myndigheten för utrikeshandel, Kommerskollegium, genomförde förra året. Noterbart är att både KEMI och Naturvårdsverket påtalar att de inte haft någon rimlig chans att i detalj utvärdera riskerna inom ramen för de tidsramar de haft i samband med Kommerskollegiums rapport – en chans regeringen nu heller inte kommer att ge dem.

Tid finns för ett riktigt remissförfarande där berörda myndigheter i detalj kan utvärdera avtalet på sina respektive kompetensområden. Den rödgröna regeringen väljer dock likväl att snabbköra CETA genom lagstiftningsprocessen, utan en gedigen utvärdering. I stället blir det återigen Kommerskollegium som får göra en utredning – en gång till, och ska inom ramen för den utredningen endast ”samråda med berörda myndigheter”. Det vill säga samma utredning – igen.

Att regeringen till synes är så oroade för vad dess egna myndigheter och landets experter skulle finna vid en ordentlig konsekvensanalys är väl kanske det mest oroande i hela historien.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för CETA på snabbspår genom riksdagen – utan remiss Postad i TTIP

Utskott sade ja till CETA

I torsdags röstade EU-parlamentets miljöutskott ja till CETA med röstsiffrorna 40-24. Ett beslut som tveklöst ökar sannolikheten för att avtalet kommer att gå igenom EU-parlamentet. Men än är striden ej över.

Resultatet av omröstningen visade återigen på en djupt splittring inom socialdemokraterna (S&D) och hur CETA skär rakt igenom partigruppen. Nio socialdemokratiska ledamöter röstade för att förkasta avtalet, medan åtta röstade för att godkänna det, och en ledamot lade ner sig röst. Den socialdemokratiska partigruppen i miljöutskottet kunde inför omröstningen inte enas om en gemensam linje, varav deras ledamöter röstade utan någon rekommendation från partigruppen.

Om en dryg vecka röstar det internationella handelsutskottet om hur det rekommenderar EU-parlamentet att rösta i den avgörande omröstningen i mitten av februari. För att fälla CETA i EU-parlamentet kommer ca 90 % av parlamentets socialdemokrater behöva rösta mot avtalet – något som kan ske om partigruppen enas om en gemensam linje. Det faktum att omröstningen nyligen återigen skjutits upp tyder på att kampen inom socialdemokraterna kring omröstningen är långt ifrån över.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Utskott sade ja till CETA Postad i TTIP

Miljöutskottets ansvarige – ”Därför måste CETA stoppas”

Följande är ett gästinlägg av Bart Staes, EU-parlamentariker och ansvarig ledamot för CETA i miljöutskottet. Inlägget har även skickats som brev till ledamöter av miljöutskottet.

I morgon kommer vi i EU-parlamentets miljöutskott att rösta om huruvida vi rekommenderar handelsutskottet att ge sitt samtycke till eller förkasta handels- och investeringsavtalet CETA med Kanada.

I mitt utkast på yttrande rekommenderar jag att vi rekommenderar att förkasta avtalet, en rekommendation jag gör av följande anledningar;

– EU och Kanada har väldigt skilda synsätt när det gäller hälso- och miljörelaterade frågor, livsmedelssäkerhet och djurskydd.

– Kanada har återkommande inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) använt sig av juridiska åtgärder för att utmana EU:s och medlemsstaternas regler, exempelvis gällande GMO, hormonbehandlat kött, sälprodukter och asbest. Kanada har dessutom en lång historia av att motsätta sig central EU-lagstiftning på området, såsom kemikalielagstiftningen REACH, Bränslekvalitetsdirektivet och lagstiftning kring bekämpningsmedel.

– EU:s standarder har redan sänkts eller föreslagit att sänkas som en effekt av de pågående handelsförhandlingarna. Detta gäller exempelvis bränslekvalitetsdirektivet, hormonstörande ämnen, och GMO.

Det är min uppfattning att CETA ytterligare kommer stärka Kanadas position i detta avseende genom att ge instrument att pressa EU att avstå från att stärka, eller rentav försvaga, sina miljö- och hälsostandarder.

I mitt utkast på yttrande har jag utgått från det yttrande miljöutskottet antog om TTIP den 16e april 2015, vilken antogs med en stor majoritet. Det finns inga skäl att förhålla sig annorlunda till ett avtal med Kanada än vad vi gjort när det gäller ett avtal med USA. Enligt min bedömning öveträder CETA på sju punkter de absoluta minimikrav miljöutskottet ställt på TTIP, riskerar att underminera EU:s standarder på fyra områden som miljöutskottet pekat ut som centrala, samt uppnår inte rekommendationerna från miljöutskottet på ytterligare fem områden. Jag vill peka ut två överträdelser i CETA mot miljöutskottets minimikrav på TTIP som är särskilt centrala;

A) CETA värnar inte försiktighetsprincipen

I miljöutskottets yttrande om TTIP kan följande läsas; ”Kommissionen uppmanas att säkerställa att EU:s strategier och principer for skydd och förbättring av människors halsa, djurs halsa och miljon upprätthålls under förhandlingarna, både rättsligt och faktiskt, och att de till fullo återspeglas i det slutliga TTIP-avtalet”

En studie av fyra akademiska experter på CETA, TTIP och EU:s försiktighetsprincip kom till följande slutsats;

”Överlag är det sannolikt att EU:s nuvarande och framtida lagstiftning för skyddet av hälsa, miljö och konsumenter kommer att stöta på svårigheter via CETA och TTIP. EU:s försiktighetsprincip och dess framtida tillämpning är inte tillräckligt förankrat och skyddad i avtalstexterna. Kapitlen om SPS-åtgärder, tekniska handelshinder (TBT) och regleringsåtgärder samt kapitlen om handel och fackliga rättigheter och hållbar utveckling följer ett tillvägagångssätt som inte är förenligt med försiktighetsprincipen. När det gäller hormonstörande ämnen och bekämpningsmedelsrester blir en sådan negativ inverkan på försiktighetsprincipen uppenbar redan i nuläget.

B) CETA skulle etablera ett nytt domstolssystem tillgängligt för investerare utan några krav på att först passera nationella domstolar.

I sitt yttrande om TTIP sade miljöutskottet att;
Kommissionen uppmanas att motsatta sig inbegripandet av tvistlösning mellan investerare och stat (ISDS) i TTIP, eftersom denna mekanism a ena sidan riskerar att fullkomligt undergräva EU:s, dess medlemsstaters och regionala och lokala myndigheters suveräna ratt att anta förordningar om folkhalsa, livsmedelssäkerhet och miljö, och det a andra sidan bor vara upp till medlemsstaternas domstolar att garantera ett effektivt rättsligt skydd baserat pa demokratisk legitimitet samt att avgöra alla eventuella tvister på ett kompetent, effektivt och kostnadseffektivt sätt”.

En holländsk juridikprofessor har i en studie kommit fram till att;
CETA:s förändringar av ISDS är signifikanta och positiva, men de misslyckas med att skapa ett balanserat sätt att lösa, på ett rättvist och oberoende sätt, tvister om vad stater lagligen kan göra för sina befolkningar. I stället kommer CETA att expandera ISDS och därigenom underminera såväl demokratins roll som de länders regeringar vars domstolar är mer oberoende, mer rättvisa och mer balanserade än en ISDS-domstol”.

En amerikansk juridikprofessor menar att avsaknaden av krav på att passera nationella domstolar innan ICS används får följande effekter;

Reformer som inte tar itu med förskjutningen av nationella domstolar som det primära forumet för tvister som gäller utländska investeringar, såsom det system (ICS) som har föreslagits av EU-kommissionen, kommer sannolikt inte att lösa debatten om investeringsskyddet i TTIP eller den mer omfattande legitimitetskrisen för ISDS. Införandet av ett krav på att första passera lokala och nationella domstolar skulle däremot kunna minska motståndet mot ISDS avsevärt. I stället för att i huvudsak fungera som första instans för investeringstvister skulle investeringsdomstolar erbjuda ett extra lager av skydd tillgängliga för utländska investerare för att avhjälpa eventuella brister i nationella rättsordningar. Förutom att minska motstånd mot införandet av ISDS i TTIP och andra nya avtal, skulle denna metod sannolikt resultera både i färre kontroversiella ISDS-skadestånd och främja ökad integration med nationella rättsordningar, och därigenom lägga grunden för ett investeringsskyddssystem som skulle kunna erhålla ett bredare och mer långsiktigt politisk stöd”.

Det är även värt att notera följande punkt från EU-parlamentets TTIP-resolution;
xv) se till att utländska investerare behandlas på ett icke-diskriminerande sätt, samtidigt som de inte ges fler rättigheter än inhemska investerare, och ersätta systemet för tvistlösning mellan investerare och stat med ett nytt system, vilket är baserat på demokratiska principer och föremål för tillsyn, där potentiella fall behandlas på ett transparent sätt av offentligt tillsatta oberoende professionella domare vid offentliga utfrågningar och som innehåller en överklagandemekanism, som garanterar konsekventa rättsliga beslut och där EU-domstolen och de nationella domstolarnas jurisdiktion respekteras, och där privata intressen inte kommer åt att undergräva den offentliga politikens intressen.

Jag uppmanar nu de som tidigare givit sitt stöd till miljöutskottet yttrande om TTIP att stödja mitt förslag på yttrande och avslå de ändringsförslag som vill godkänna CETA.

// Bart Staes

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Miljöutskottets ansvarige – ”Därför måste CETA stoppas” Postad i TTIP

Miljöorganisationer uppmanar utskott att stoppa CETA

I morgon röstar EU-parlamentets miljöutskott (ENVI) om det kontroversiella CETA-avtalet. Nu kräver ett flertal ansedda miljöorganisationer, däribland Europas största miljöorganisation European Environmental Burea (med svenska Naturskyddsföreningen som medlemmar), att utskottet röstar nej till avtalet. Organisationerna menar att CETA sannolikt kommer att få negativa effekter för såväl miljön som folkhälsan.

I sitt öppna brev till miljöutskottets medlemmar pekar miljöorganisationerna ut en mängd områden som kan drabbas negativt av CETA, bl.a. kring miljö, djurskydd, kemikalier, folkhälsa och klimatarbetet. Särskilt allvarligt är att avtalets investeringsskydd, där utländska företag ges möjlighet att stämma länder som Sverige utanför nationella domstolar, riskerar att ge företag ett kraftfullt verktyg för att utmana framtida klimatbeslut. Dessutom huserar Kanada några av världens största gruvföretag, som vid upprepade tillfällen använt liknande investeringsskyddsklausuler för att motarbeta och avskräcka miljöprövningar i samband med mineraluttag och tillståndsprövningar – något som är särskilt allvarligt för Sveriges del med tanke på vår omfattande mineraltillgång.

Sedan tidigare har EU-parlamentets sysselsättningsutskott (EMPL) rekommenderat att avtalet förkastas. Miljöutskottet röstar nu om ett liknande yttrande till det internationella handelsutskottet (INTA), som i sin tur röstar senare denna månad i en rekommendation till hela parlamentet. Den ledamot som ansvarar för frågan i miljöutskottet, Bart Staes (gröna), har rekommenderat utskottet att rösta nej. Morgondagens omröstning förväntas bli mycket jämn, och vi rapporterar självklart här på bloggen så fort omröstningen är avslutad. För den som känner sig manad att kontakta ledamöter av utskottet och be dem rösta nej till CETA, finns en lista över samtliga utskottsmedlemmar samt samtliga kontaktuppgifter (klicka på namnen) här.

USA återupptar strid med EU om hormonkött

En av de mest kontroversiella frågorna i TTIP har varit det amerikanska hormonbehandlade köttet, som kritiker har fruktat kan komma att tillåtas i EU. Efter att TTIP-avtalet försenats och dess framtid nu är oklar har USA återigen påbörjat en strid med EU om det kontroversiella köttet.

Den amerikanska köttproduktionen drivs i stor utsträckning av användandet av olika typer av tillväxthormoner, som gör att djuren växer snabbare, men också åsamkar lidande hos djuren. Hormonbehandlat amerikanskt kött är i nuläget förbjudet i EU av hälsoskäl utifrån försiktighetsprincipen, då EU menar att det inte går att garantera att köttet är ofarligt att äta. USA och Kanada har sedan tidigare drivit en tvist mot EU inom ramen för WTO, och också vunnit. Men EU har bibehållit sitt förbud, och har som kompensation ålagt sig att importera hormonfritt kött från Kanada och USA. I USA har TTIP setts som ett bra forum för att lösa konflikten, något som även ett flertal amerikanska senatorer krävt, men då avtalet är uppskjutet på obestämd tid  återupptar USA nu tvisten.

EU-kommissionen har under TTIP-förhandlingarna hela tiden insisterat att de inte kommer att tillåta hormonbehandlat kött. Uppenbarligen är detta dock något som USA i sin tur inte kommer att acceptera. Skulle hormonbehandlat kött tillåtas på EU:s marknad i stor omfattning skulle det sannolikt drabba svenska bönder hårt, då dessa tvingas konkurrera med kött som är framställt med såväl kemikalier som är förbjudna i EU som närmast obefintligt djurskydd, vilket snedvrider konkurrensen och ger ett betydligt lägre produktionspris. Det kan i sin tur även indirekt påverka svenskt djurskydd.

USA har deklarerat att de efter en översyn kommer att införa högre tullar på utvalda EU-produkter tills dess att förbudet upphör.

Se även; ATL

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för USA återupptar strid med EU om hormonkött Postad i TTIP

Brittiska socialdemokrater för frihandel – men mot CETA och TTIP

Det brittiska socialdemokraterna, Labour, delar inte den svenska regeringens syn på TTIP och CETA-avtalen. I ett inlägg på forumet Labourlist menar Barry Gardiner, partiets ansvarige för handelsfrågor, att även om hans parti är starka anhängare av frihandel så är såväl innehållet i som hemlighetsmakeriet kring TTIP och CETA oacceptabelt.

Gardiner fick, som första ledamot av Storbritanniens underhus, nyligen läsa det hemliga utkastet på TTIP och fann inga garantier för att negativa effekter på arbetsrätt, miljöskydd och jordbruket kommer att undvikas. Inte minst kritiserar han och Labour hur avtalets investeringsskyddsmekanism kan komma att utnyttjas som ett verktyg för att motarbeta ny lagstiftning. Han pekar även ut CETA som en direkt ”lillebror” till TTIP som präglas av samma problem.

Labour är, enligt Gardiner, starka anhängare av frihandel, som han menar har potential att skapa tillväxt och jobb. Men, då hans parti samtidigt vill värna miljöskyddet, använda handel som ett verktyg för att motarbeta ekonomisk ojämlikhet och aldrig kan acceptera det parallella rättssystem som upprättas i CETA (ICS) som riskerar att ”paralysera ny lagstiftning” tar hans parti avstånd från CETA och TTIP. I stället skall Labour verka för en helt annan form av handelsavtal i framtiden, något som Storbritannien som bekant kommer att få förhandla på egen hand efter brexit.

Labour har 20 ledamöter i EU-parlamentet,  lika många som hela Sverige. Om partiets EU-parlamentariker röstar som Gardiner tycks rekommendera kan det definitivt ha påverkan på den kommande omröstningen i EU-parlamentet om CETA som sker i början på februari.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Brittiska socialdemokrater för frihandel – men mot CETA och TTIP Postad i TTIP

Efter nej i utskott väntar oviss kamp om CETA

Efter att EU-parlamentets sysselsättningsutskott (EMPL) tidigare i månaden röstade nej till CETA-avtalet går nu avtalet en oviss framtid till mötes. Vår genomgång visar att den slutliga omröstningen i EU-parlamentet sannolikt kommer att bli oerhört jämn.

Sysselsättningsutskottet rekommenderar alltså att parlamentet röstar nej till CETA, och påpekade i sitt yttrande att avtalets effekter på jobb och tillväxt i bästa fall är marginella, och i värsta fall kommer att driva på en ökad social ojämlikhet i Europa. Samtidigt menar utskottet att det är oklart om avtalets investeringsskydd är förenligt med EU-rätten. Yttrandet antogs i en jämn votering med röstsiffrorna 27-24. Den stora förändringen mot exempelvis omröstningen om att skicka avtalet till EU-domstolen (som avslogs med stor majoritet), tycks vara att i princip samtliga Socialdemokrater nu valt att rösta betydligt mer CETA-kritiskt. Det tycks inte finnas några mer detaljerade röstsiffror från omröstningen i sysselsättningsutskottet, men utifrån de majoritetsförhållanden som finns röstade sannolikt samtliga socialdemokrater mot avtalet, samtidigt som några enskilda ledamöter från de liberala och konservativa grupperna avstod. Tillsammans hade de partigrupper (liberaler och konservativa) som uttryckt sig positiva till CETA 26 röster, medan de kritiska partigrupperna (extremhöger, vänster och gröna) tillsammans med socialdemokraterna hade 27 röster.

Liknande förhållanden finns både i Miljöutskottet (ENVI) samt handelsutskottet (INTA) som också ska rösta om avtalet. I likhet med sysselsättningsutskottet gör miljöutskottet endast ett yttrande till handelsutskottet, som i sin tur som ansvarigt utskott rekommenderar plenum (hela parlamentet) hur det ska rösta. I miljöutskottet har de CETA-kritiska grupperna tillsammans med Socialdemokraterna 36 röster, att jämföra med konservativa/liberalers 34. Men det finns splittring även inom enskilda partigrupper, så det är nästan omöjligt att säga hur omröstningen slutar.  Ansvarig i miljöutskottet är den gröna ledamoten Bart Staes som är kritisk mot avtalet. Miljöutskottet röstar den 12e januari. I handelsutskottet, som röstar den 24e januari, är det om möjligt ännu jämnare – där har de kritiska grupperna 21 röster (inräknat socialdemokraterna) mot de ceta-positivas 20. Den omröstning som dock är den enda som har formell betydelse är slutomröstningen i plenum. Där kommer socialdemokraterna att helt fälla avgörandet. Den positiva sidan har 359 röster, medan den kritiska (utan S) har 203. Tillsammans med S får dock de kritiska 392 röster och skulle kunna stoppa avtalet, men allt handlar således om hur socialdemokraterna röstar samt huruvida de uppstår splittringar inom de olika partigrupperna.

Utvecklingen med CETA-avtalet liknar nu alltmer vad som hände med det kontroversiella ACTA-avtalet, även det ett omfattande handelsavtal som stoppades av EU-parlamentet sommaren 2012. Det var då, precis som nu, flera jämna voteringar i olika utskott i EU-parlamentet där dock det blev nej till avtalet i samtliga instanser, innan slutligen hela EU-parlamentet fällde avtalet med stor majoritet.

Flera faktorer kan ha påverkat att Socialdemokraterna, precis som med ACTA, förflyttat sig från en mer positiv linje till en något mer kritisk. Dels har de omfattande europeiska protesterna mot avtalet onekligen spelat in, men partigruppen kan också ha påverkats av det faktum att EU-parlamentets ordförande, socialdemokraten Martin Schulz, avgår i januari. Han har pläderat hårt för en CETA-positiv linje, men hans inflytande minskar nu ordentligt i och med att han är på väg bort från parlamentet.

EU-parlamentet röstar slutligen om avtalet den 1a eller 2a februari. En sak står klart – det kommer att bli en mycket jämn omröstning. För de som är kritiska till avtalet är det nu ett gyllene läge att ta kontakt med såväl svenska som övriga ledamöter i EU-parlamentet och be dem att stoppa avtalet.

Läs mer; vår sammanställning om varför CETA måste stoppas.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Efter nej i utskott väntar oviss kamp om CETA Postad i TTIP

455 miljö- och fackliga organisationer kräver att CETA stoppas

Idag har 455 organisationer från civilsamhälle och fack gått ut i ett gemensamt upprop där de kräver att CETA-avtalet stoppas. Organisationerna, som inkluderar miljögrupper, konsumentorganisationer, fack, djurrättsorganisationer, hjälporganisationer m.fl. från både Kanada och EU, menar att CETA riskerar att försvåra möjligheten att stärka skyddet för miljö och människor i framtiden. I stället vill organisationerna se en reformerad handelspolitik som är hållbar och rättvis.

Bland de många organisationer som skrivit under uppropet återfinns stora miljöorganisationer som European Environmental Bureau (EEB) och Greenpeace, fackförbud som Public Services International (PSI) och European Federation of Public Service Unions (EPSU) samt internationella organisationer som ActionAid och IOGT-NTO.

I sitt upprop pekar undertecknarna på att CETA kan leda till drastiskt ökade läkemedelskostnader i Kanada, allvarligt begränsa regeringars förmåga att reglera offentliga tjänster och återta misslyckade privatiseringar i offentlig regi samt ge företag ett kraftfullt verktyg att via investeringsskyddet avskräcka demokratiska beslut för att exempelvis stärka klimatarbetet. Av dessa anledningar rekommenderar organisationerna EU-parlamentet, det kanadensiska parlamentet och parlamenten i EU:s medlemsländer att förkasta avtalet.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för 455 miljö- och fackliga organisationer kräver att CETA stoppas Postad i TTIP