Kategori: TTIP

Så röstade de svenska ledamöterna om CETA

Nyligen godkände EU-parlamentet CETA-avtalet. Den socialdemokratiska partigruppens (S&D) splittring i frågan möjliggjorde en majoritet för avtalet. Nu visar vår genomgång av omröstningen att även de svenska socialdemokraterna var splittrade.

Föga förvånande röstade EU-parlamentariker för de borgerliga partierna (M, KD, C och L) för avtalet. Även ledamöterna från Sverigedemokraterna röstade för CETA, i strid med sin egen partigrupp i EU-parlamentet. Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiets ledamöter röstade emot. Socialdemokraterna var splittrade i frågan. Tre ledamöter (Guteland, Ludvigsson, Nilsson) röstade för avtalet, medan Marita Ulvskog och Anna Hedh lade ner sina röster.

Förutom den övergripande omröstningen röstade även parlamentet om en medföljande resolution med parlamentets åsikter om olika aspekter av avtalet. Denna omröstning visade att splittringen i parlamentet i dessa frågor är stor. Ingen av de resolutioner som lagts fram av de olika partigrupperna fick majoritet.

Exempelvis finns i parlamentet ingen majoritet för det kontroversiella investeringsskyddet (numera kallat ICS). I voteringen om att-sats 5, som ”välkomnar ICS”, röstade en knapp majoritet emot och att-satsen föll. Anmärkningsvärt är dels att samtliga svenska socialdemokrater här röstade emot ICS, medan Sverigedemokraternas ledamöter (i strid mot sin partigrupp) röstade för. Överlag röstade SD omröstningen igenom precis som M, L, KD, FP och C, och inte bara i strid mot sin egen partigrupp utan också tvärtemot hur man röstade i liknande frågor gällande TTIP i en omröstning för ett och ett halvt år sedan. En inte så vågad gissning är att Svenskt Näringsliv, precis som i andra frågor, pratat en del med de Sverigedemokratiska ledamöterna. På annat sätt är det svårt att förklara den plötsliga helomvändningen.

Efter att CETA nu godkänts av EU-parlamentet väntar ratificering på nationell nivå. Det är oklart exakt vad som kommer att hända om ett enskilt medlemsland säger nej till avtalet i ett nationellt parlament. I Sverige förväntas riksdagen rösta under hösten. Dessutom förväntas Belgien, efter en överenskommelse i höstas, skicka en förfrågan till EU-domstolen kring huruvida CETA är förenligt med EU-rätten. Skulle EU-domstolen säga nej faller avtalet.

Kampen mot CETA fortsätter nu på nationell nivå. Även om EU-parlamentets omröstning innebär ett nederlag för avtalets kritiker har fortfarande CETA en snårig väg att gå innan det är helt godkänt och avtalets investeringsskydd börjar gälla.

EU-parlamentet godkände CETA

Alldeles nyss godkände EU-parlamentet CETA-avtalet. Med röstsiffrorna 408 mot 254 (samt 33 blanka röster) antog parlamentet avtalet, som inom kort kommer att tillämpas provisoriskt i väntan på ratificering på nationell nivå.

Miljöpartiets EU-parlamentariker beklagar beslutet i ett pressmeddelande. ”Tyvärr har EU-parlamentet idag accepterat ett avtal som kan få omfattande negativa effekter för klimat- och miljöarbetet framöver. Det är ett historiskt dåligt beslut”, säger MP:s EU-parlamentariker Max Andersson.

Även organisationer som Greenpeace sågar beslutet.

Avtalet kommer nu som sagt inom kort att tillämpas provisoriskt, dock utan det kontroversiella investeringsskyddet. Detta blir först en aktiv del av avtalet efter att medlemsstaternas nationella parlament givit sitt godkännande. I nuläget kan CETA få det svårt att ta sig igenom i flera medlemsstater, inte minst i Österrike, där över en halv miljon människor skrivit under ett upprop mot avtalet.  Dessutom förväntas Belgien skicka en förfrågan till EU-domstolen kring huruvida avtalet är förenligt med EU-rätten – skulle EU-domstolen ge tummen ner i ett sådant scenario faller CETA.

Även om dagens omröstning i EU-parlamentet bereder vägen för CETA återstår fortfarande en lång vandring innan avtalet är helt antaget. Vi lär således se mer CETA-motstånd på nationell nivå de närmaste månaderna.

Snart omröstning om CETA – som kommer att gå igenom

Just nu pågår debatten om det kontroversiella CETA-avtalet i EU-parlamentet. Strax efter kl. 12 kommer parlamentet att rösta om att godkänna avtalet, och det mesta tyder nu på att avtalet kommer att godkännas.

Ett flertal framträdande företrädare för den socialdemokratiska gruppen (S&D) har i debatten uttalat sig positivt om avtalet. Enligt uppgift skall en omröstning på partigruppens interna möte under gårdagskvällen resulterat i ett ja till CETA, med förhållandevis bred majoritet.

För att avtalet skulle kunna stoppas i EU-parlamentet hade, utifrån nuvarande majoritetsförhållanden, närmare 80 % av de socialdemokratiska ledamöterna behövt rösta nej. I nuläget blir det sannolikt inte fler än en tredjedel av dessa som röstar mot avtalet.

Således kan vi tyvärr räkna med att EU-parlamentet om en dryg timme godkänner CETA.

CETA: Omröstningen närmar sig och kritiken växer

På onsdag nästa vecka röstar EU-parlamentet om CETA-avtalet. Nu strömmar kritiken in från fackförbund, miljö- och konsumentorganisationer i ett sista försök att få EU-parlamentarikerna att stoppa avtalet.

Den europeiska konsumentorganisationen BEUC motsätter sig avtalet med argumentet att eventuella ekonomiska effekterna inte är belagda samtidigt som avtalets investeringsskydd inte tillräckligt värnar rätten att reglera och således kan få en negativ effekt på konsumentskyddet. 35 organisationer som arbetar med miljö och/eller folkhälsofrågor, däribland Health Action International och Greenpeace, hävdar i ett gemensamt brev att CETA hotar lagstiftning mot hormonstörande ämnen (detaljerat resonemang här). En stor samling fackförbund menar att CETA hotar välfärden och inte tillräckligt skyddar fackliga rättigheter. Ytterligare en grupp av miljöorganisationer hävdar att CETA måste stoppas då avtalet motarbetar kampen mot såväl hormonstörande ämnen som bekämpningsmedel.

Det finns dock även de som förespråkar ett avtal. Såväl Svenskt Näringsliv som andra ekonomiska särintressen har också de kontaktat EU-parlamentariker och vill, föga förvånande, att parlamentarikerna röstar igenom CETA. Sedan tidigare stödjer bl.a. den europeiska kemikalieindustrin (CEFIC) samt lobbyorganisationen Business Europe (där CEFIC m.fl. ingår) ett avtal.

I nuläget ser det ut som att avtalet kommer att gå igenom, då den socialdemokratiska partigruppen fortsatt är splittrad i frågan. Skulle CETA kunna stoppas behöver i dagsläget i princip samtliga ledamöter i den socialdemokratiska gruppen rösta emot.

Mycket kan dock hända fram till onsdag. På kvällen innan omröstningen kommer en stor demonstration mot avtalet att hållas utanför parlamentet i Strasbourg. Låt oss hoppas att parlamentarikerna tar intryck.

Regeringsunderlag om CETA allt annat än opartiskt

Idag presenterar bloggen en unik kartläggning av det beslutsunderlag som den svenska regeringen beställt om CETA-avtalet.

I debatten om CETA är det tveklöst investeringsskyddet och den medföljande tvistlösningsmekanismen (tidigare ISDS, nu ICS) som stått i fokus. Såväl fack, miljöorganisationer, forskare, konsumentorganisationer och domare  menar att investeringsskyddet i CETA riskerar att underminera demokratiskt beslutsfattande och fungera som ett verktyg för att avskräcka åtgärder för att stärka skyddet för miljö och människor.

Av dessa skäl beställde regeringen en kort rapport för att utvärdera avtalet, och särskilt investeringsskyddet, från myndigheten Kommerskollegium. Myndigheten fann, tvärtom emot en ansenlig mängd internationellt erkända forskare, närmast inga problem alls med investeringsskyddet. Kollegiet baserade sig nästan uteslutande på ett remissvar från Uppsala Universitet. Vår kartläggning kan nu visa hur författaren till remissen är långtifrån opartisk, utan tvärtom är en person som under lång tid livnärt sig som företrädare i skiljedomsförfarande för investerare som utmanat klimat- och miljöbeslut, varit med och grundat en ren lobbyorganisation för ISDS och nu sitter som ordförande för en av de mest drivande opinionsbildarna i Sverige för liknande investeringsskydd, Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.

Det är en remiss från Uppsala Universitet som Kommerskollegium huvudsakligen baserar sin slutsats på. I remissen skriver professor Kaj Hobér, assisterad av doktorand Joel Dahlqvist, att CETA rimligen inte kommer att utgöra några risker för Sverige. I remissförfarandet kan bland annat läsas att ”I materiella avseenden förefaller inte CETA inskränka Sveriges rätt att reglera i något betydande hänseende[….]..”I avsaknad av specifika förutsättningar förefaller det emellertid som att artikel 8.10 (skälig och rättvis behandling) vid en abstrakt bedömning inte begränsar Sveriges möjligheter att fatta beslut, utöver vad som redan följer av svensk rätt”. Remissen hävdar vidare att de två artiklar som framför allt använts som skäl för stämning i uppmärksammade ISDS-fall, indirekt expropriation samt rättvis och skälig behandling (FET) är betydligt förbättrade i CETA och därmed inte ger något skäl till oro. Denna slutsats strider exempelvis mot den uppfattning om förändringarna i CETA som bl.a. närmare 100 professorer i juridik och internationell rätt framförde i oktober förra året.

I Kommerskollegiums rapport översattes ovanstående till ”Kollegiets övergripande bedömning är att CETA skyddar parternas framtida regleringsutrymme…[…]..någon betydande risk för negativa effekter kan inte förutspås, inte heller i fråga om demokratiskt beslutsfattande. Kollegiet gör bedömningen att investeringskapitlet i CETA inte inskränker Sveriges rätt att reglera i någon betydande utsträckning”. Så ofarligt är alltså CETA, menar Kommerskollegium, uppbackade av Hobérs analys. En slutsats som inte bara går på tvärs med uppfattningen hos de redan nämnda (närmare hundra) professorerna, utan även strider mot slutsatserna från en mängd rapporter från internationella experter som kritiserat hela eller delar av investeringsskyddet i CETA (se ex. Krajewski & Hoffman, van Harten, Schepel et al., Poulsen et al., Chen).

Hur trovärdigt är då regeringens underlag, med beaktande av att slutsatserna i underlaget kontrasterar mot varningar från en mängd av Europas främsta experter på området? En central aspekt är vem som skrivit det. Kaj Hobér är i detta sammanhang långt ifrån en opartisk och neutral aktör.

1. Till att börja med har Kaj Hobér under lång tid varit aktiv som skiljedomare i ISDS-tvister. Inom ramen för ISDS (något som ändras i CETA i och med ICS) tillsätts de tre skiljedomarna utifrån premissen att investeraren som stämmer väljer en domare, den försvarande staten väljer en, och dessa två väljer sedan gemensamt en tredje domare, som även agerar ordförande. Investerare tenderar av förklarliga skäl att välja en domare som brukar tolka avtalstexten till investerarens fördel, medan staten av lika naturliga skäl väljer en domare som brukar stå upp för staternas mer defensiva tolkningar. Intressant här är att Hobér i princip uteslutande väljs som domare inte av staten, utan av investerare. Hobér har kontinuerligt valts av oljebolag (ex. i fallen LCO och NCL v. Kazaktstan, Murphy Exploration v. Ecuador, ) och gasbolag (Nabucco Gas v. Turkiet). Vi har inte lyckats hitta ett enda offentligt fall där Hobér valts av som skiljedomare av en stat. Det ger en indikation  om hur investerare och responderande stater anser att Hobér tolkar avtalstext.

2. Hobér har inte bara valts som skiljedomare av investerare, utan dessutom företrätt investerare som ombud i en mängd uppmärksammade fall. I sitt CV uppger Hobér att han företrätt några av världens största oljebolag, däribland BP och ExxonMobil. Olje- och gasbolaget Exxon har genomfört flera uppmärksammade stämningar och har dessutom förekommit i inte mindre än två mindre skandaler apropå möten med EU-kommissionen om ISDS och TTIP. Hobér har dock framför allt verkat som ombud för svenska Vattenfall i båda de uppmärksammade stämningarna mot Tyskland. Dels företrädde Hobér företaget i vad som sedermera blev en förlikning, där delstaten Hamburg drog tillbaka delar av de miljökrav de ställt på ett kolkraftverk som Vattenfall avsett bygga, och dels leder Hobér den mindre advokatarmé som driver process mot Tyskland efter att landet, efter kärnkraftsolyckan i Fukushima, beslutat att avveckla kärnkraften. Vattenfall kräver enligt uppgift 55 miljarder kronor i skadestånd. Båda fallen nämns kontinuerligt som exempel på stämningar där investerare kan använda investeringsskydd och ISDS för att utmana miljö- och klimatbeslut.

3. Kaj Hobér verkade under 20 år som partner för advokatfirman Mannheimer Swartling, en byrå som enligt organisationen Corporate Europe Observatory (som granskar lobbyismen i EU) är en av de största aktörerna inom ISDS i Europa. Hobér har även varit partner för advokatfirman White & Case, en av världens största advokatfirmor specialiserade på tvistlösning. Under Hobérs tid som partner på Mannheimer Swartling  var byrån med och grundade lobbyorganisationen EFILA, en organisation som skapats för att ”nyansera debatten om ISDS”. EFILA skickade i samband med EU-kommissionens konsultation om ISDS in ett remissvar som i praktiken dömer ut alla förändringar av systemet. I sitt svar menar EFILA att kommissionens ändringsförslag (samma ändringsförslag som sågats av över hundra professorer för att inte skydda rätten att reglera och allmänintresset), inte korrekt balanserar intressena mellan rätten att reglera och skyddet för investerare, och därmed öppnar dörren för att stater kan ”missbruka rätten att reglera”.  Organisationen granskades i statliga finska YLE:s grävande program Spotlight, där professor Martti Koskenniemi, Finlands främste expert på internationell rätt, kommenterar organisationen som en uppenbar lobbyorganisation. I programmet ombeds även juristen Jannika Enegren-Åberg bedöma EFILA:s remissvar, och hon kallar det för ”ren och skär lobbyverksamhet”. Hon betecknar EFILAS kommentarer som obehagliga i sin ensidighet, där investerarnas rättigheter går före allt annat – såväl rätten att lagstifta, rättstänkandet som den demokratiska lagstiftningsprocessen. Organisationen och dess finansiella kopplingar har även granskats och kritiserats av Corporate Europe Observatory.

EFILA:s nuvarande ordförande är Hobérs tidigare arbetskamrat på Mannheimer Swartling, byråns partner Jakob Ragnwaldh, även han djupt involverad i internationell skiljedom.  Hobér och Ragnwaldh har även gemensamt agerat företrädare för investerare i ISDS-stämningar. På EFILA:s första konferens som hölls i London 2015 (och sponsrades av företag som Shell) ledde Ragnwaldh en panel där även Kaj Hobér medverkade. Bland talarna återfanns också Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut Annette Magnusson.

Hobérs kopplingar till EFILA, en ren lobbyorganisation för ISDS med ett uppenbart finansiellt intresse i systemets bevarande, är minst sagt omfattande.

4. Hösten 2015 blev Hobér, som året innan slutat som partner på Mannheimer Swartling, även ordförande för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC), en organisation han sedan tidigare satt i styrelsen för. SCC fungerar som en självständig enhet inom Stockholms handelskammare, och utmålar sig som ett av världens ledande tvistlösningsorgan. SCC propagerar, som en rimlig konsekvens, således kontinuerligt för ISDS. Dess generalsekreterare Anette Magnusson, som alltså talade på EFILA:s konferens, har återkommande lobbat för systemet, bl.a. genom att skriva artiklar om att kritiken mot ISDS är missriktad och systemet likaväl kan hjälpa miljöarbetet. Tillsammans med Stockholms Handelskammares VD Maria Rankka (moderat och tidigare vd på Timbro) har hon hävdat att skiljeförfarande säkrar att lagar följs. Dessutom driver Stockholms Handelskammare, som en reaktion mot kritiken, även en blogg om ISDS, som konsekvent påtalar systemets förträfflighet. En blogg där för övrigt den ansvariga tjänstemannen för ISDS/ICS på Kommerskollegium, Jonas Hallberg, gästskriver.

Hobér är alltså styrelseordförande för en organisation som kontinuerligt bedriver opinionsbildning för den här typen av investeringsskydd och dessutom har ett avgörande finansiellt intresse av att systemet upprätthålls.

5. Hobér har sedan tidigare också uttalat sig frekvent om ISDS. I en artikel i Upsala Nya Tidning avfärdar Hobér kritik mot systemet från Naturskyddsföreningen och säger att ”…staten kan ju också ge fan i att skriva på avtalen”. Han hävdar vidare att ”ISDS är en nödvändig garanti för att företag ska våga göra investeringar; frihandel utan investeringsskydd vore att skruva tillbaka klockan till 1950-talet”.

Kritiken mot ISDS tycks, enligt artikelförfattaren i UNT, irritera Hobér, något som går igen även i andra offentliga uttalanden. Följande utdrag från en artikel i The New Internationalist (juni 2016);  ”People don´t understand what they are talking about”, sneers Kaj Hobér, another top arbitrator that we interview in the corridors of a conference in Amsterdam. He is and arbitrator, lawyer, professor and the next secretary-general of the prestigious arbitration court in Stockholm. He thinks the criticism is simplistic. ”There is no alternative”. På svenska; Kritiker mot ISDS vet inte vad de talar om och dessutom finns det inga alternativ.

En av ovanstående fem punkter hade varit tillräckligt för att ifrågasätta huruvida Hobér, som utifrån sin digra uppdragslista onekligen är en skicklig advokat, är opartisk nog att skriva regeringens underlag om investeríngsskyddet i CETA. Med beaktande av samtliga fem punkterna är det uppenbart att Hobér inte var rätt person för uppdraget.

Även den doktorand, Joel Dahlqvist, som medförfattat remissen har kopplingar till Mannheimer Swartling och Stockholms Handelskammare. Han har vidare organiserat den tävling i skiljedom som Uppsala universitet arrangerade ihop med Hobérs tidigare arbetsgivare Mannheimer Swartling och sedermera nuvarande arbetsgivare Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut för två år sedan. En tillställning där såväl Hobér som Jakob Ragnwaldh, partner på Mannheimer Swartling och tillika styrelseordförande i den ovan nämnda lobbyorganisationen EFILA, höll presentationer.

För att sammanfatta; Regeringens påstått oberoende underlag om riskerna med investeringsskyddet i CETA, ett underlag som i kontrast mot slutsatser från hundratals professor världen över inte finner några problem med systemet, är författat av en person som agerat som skiljedomare i dussintals fall men i princip uteslutande valts av investerare. I skiljedomsförfarande har han företrätt några av världens värsta oljebolag (inklusive Exxon) samt svenska Vattenfall i båda de uppmärksammade stämningarna mot Tyskland, fall som exemplifierar hur investeringsskyddet kan användas som ett verktyg för att motarbeta klimat- och miljölagstiftning. Han har varit partner på såväl White & Case som Mannheimer Swartling, advokatbyråer som tjänat stora pengar på det internationella tvistlösningsförfarandet. Under Hobérs tid som partner på Mannheimer Swartling var organisationen en av grundarna till ISDS-lobbyorganisationen EFILA, en organisation vars syn på ISDS av den finska juristen Jannika Enegren-Åberg beskrivits som ”obehagligt ensidig”, där ”investerarnas rättigheter går före allt annat, inklusive rätten att lagstifta”. Han har i en artikel i Upsala Nya Tidning påpekat att ”TTIP med ISDS är en nödvändig garanti för att företag ska våga göra investeringar; frihandel utan investeringsskydd vore att skruva tillbaka klockan till 1950-talet”. Och han är även styrelseordförande för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, en organisation som såväl opinionsbildat för den här typen av investeringsskydd som är ekonomiskt beroende av dess fortsatta existens.

Regeringen aviserade nyligen att de avser att inte ha ett normalt remissförfarande kring CETA, utan i stället låta myndigheten Kommerskollegium, samma myndighet som förlitat sig på opartiskheten i Hobérs remissvar, göra ytterligare en studie i stället.

Låt oss hoppas att regeringen funderar på det ett varv till.

Svenska fack till angrepp mot CETA

CETA-avtalet kan få långtgående konsekvenser för  fackliga rättigheter och svensk demokrati, och det är nu hög tid att den svenska regeringen sätter ner foten och stoppar avtalet. Ja, det menar ordförandena för fem svenska fackförbund i en debattartikel i Aftonbladet.

Det är företrädare för Byggnads, Målarna, Fastighets, SEKO och Elektrikerna som nu riktar skarp kritik mot avtalet. Därmed gör de sällskap med andra stora svenska fackförbund, däribland Kommunal, som tidigare uppmanat till ett nej till CETA då avtalet saknar garantier för fackliga rättigheter och offentlig välfärd. Gårdagens debattartikel stärker således en trend där det fackliga stödet i Sverige för CETA och liknande avtal successivt tycks avta.

Det innebär också att den S-ledda regeringens ytterst positiva linje om avtalet sätts under press. Sedan tidigare har socialdemokratiska debattörer som Daniel Suhonen krävt att avtalet stoppas, i likhet med Katrine Marcal som i en krönika pekat ut en omvärdering av regeringens inställning till avtal som CETA och TTIP som en direkt ödesfråga för socialdemokratin.

Huruvida regeringen, som nyligen aviserade att det inte blir något remissförfarande om CETA, är benägen att ändra sig får väl i nuläget dock anses som högst osannolikt.

CETA på snabbspår genom riksdagen – utan remiss

Om två veckor röstar EU-parlamentet om det kontroversiella CETA-avtalet, och det mesta tyder i nuläget på att avtalet godkänns. Avtalet måste dock fortfarande passera medlemsstaternas respektive parlament, en process som kan dra ut på tiden – men inte i Sverige. Handelsminister Ann Linde avslöjar nu att regeringen avser skicka sin proposition om avtalet till riksdagen redan i höst – och det utan något remissförfarande.

Att inte skicka avtalet på remiss är ganska uppseendeväckande, inte minst då avtalet befaras kunna medföra stora risker för ett flertal känsliga samhällsområden och att både regering och riksdag tidigare flaggat för att gedigna konsekvensanalyser måste genomföras innan avtalet antas.

Sedan tidigare har både Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket pekat på ett flertal risker med avtalet. Båda myndigheterna fick lämna in korta yttranden till den snabbutredning av avtalet som myndigheten för utrikeshandel, Kommerskollegium, genomförde förra året. Noterbart är att både KEMI och Naturvårdsverket påtalar att de inte haft någon rimlig chans att i detalj utvärdera riskerna inom ramen för de tidsramar de haft i samband med Kommerskollegiums rapport – en chans regeringen nu heller inte kommer att ge dem.

Tid finns för ett riktigt remissförfarande där berörda myndigheter i detalj kan utvärdera avtalet på sina respektive kompetensområden. Den rödgröna regeringen väljer dock likväl att snabbköra CETA genom lagstiftningsprocessen, utan en gedigen utvärdering. I stället blir det återigen Kommerskollegium som får göra en utredning – en gång till, och ska inom ramen för den utredningen endast ”samråda med berörda myndigheter”. Det vill säga samma utredning – igen.

Att regeringen till synes är så oroade för vad dess egna myndigheter och landets experter skulle finna vid en ordentlig konsekvensanalys är väl kanske det mest oroande i hela historien.

Utskott sade ja till CETA

I torsdags röstade EU-parlamentets miljöutskott ja till CETA med röstsiffrorna 40-24. Ett beslut som tveklöst ökar sannolikheten för att avtalet kommer att gå igenom EU-parlamentet. Men än är striden ej över.

Resultatet av omröstningen visade återigen på en djupt splittring inom socialdemokraterna (S&D) och hur CETA skär rakt igenom partigruppen. Nio socialdemokratiska ledamöter röstade för att förkasta avtalet, medan åtta röstade för att godkänna det, och en ledamot lade ner sig röst. Den socialdemokratiska partigruppen i miljöutskottet kunde inför omröstningen inte enas om en gemensam linje, varav deras ledamöter röstade utan någon rekommendation från partigruppen.

Om en dryg vecka röstar det internationella handelsutskottet om hur det rekommenderar EU-parlamentet att rösta i den avgörande omröstningen i mitten av februari. För att fälla CETA i EU-parlamentet kommer ca 90 % av parlamentets socialdemokrater behöva rösta mot avtalet – något som kan ske om partigruppen enas om en gemensam linje. Det faktum att omröstningen nyligen återigen skjutits upp tyder på att kampen inom socialdemokraterna kring omröstningen är långt ifrån över.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Utskott sade ja till CETA Postad i TTIP

Miljöutskottets ansvarige – ”Därför måste CETA stoppas”

Följande är ett gästinlägg av Bart Staes, EU-parlamentariker och ansvarig ledamot för CETA i miljöutskottet. Inlägget har även skickats som brev till ledamöter av miljöutskottet.

I morgon kommer vi i EU-parlamentets miljöutskott att rösta om huruvida vi rekommenderar handelsutskottet att ge sitt samtycke till eller förkasta handels- och investeringsavtalet CETA med Kanada.

I mitt utkast på yttrande rekommenderar jag att vi rekommenderar att förkasta avtalet, en rekommendation jag gör av följande anledningar;

– EU och Kanada har väldigt skilda synsätt när det gäller hälso- och miljörelaterade frågor, livsmedelssäkerhet och djurskydd.

– Kanada har återkommande inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) använt sig av juridiska åtgärder för att utmana EU:s och medlemsstaternas regler, exempelvis gällande GMO, hormonbehandlat kött, sälprodukter och asbest. Kanada har dessutom en lång historia av att motsätta sig central EU-lagstiftning på området, såsom kemikalielagstiftningen REACH, Bränslekvalitetsdirektivet och lagstiftning kring bekämpningsmedel.

– EU:s standarder har redan sänkts eller föreslagit att sänkas som en effekt av de pågående handelsförhandlingarna. Detta gäller exempelvis bränslekvalitetsdirektivet, hormonstörande ämnen, och GMO.

Det är min uppfattning att CETA ytterligare kommer stärka Kanadas position i detta avseende genom att ge instrument att pressa EU att avstå från att stärka, eller rentav försvaga, sina miljö- och hälsostandarder.

I mitt utkast på yttrande har jag utgått från det yttrande miljöutskottet antog om TTIP den 16e april 2015, vilken antogs med en stor majoritet. Det finns inga skäl att förhålla sig annorlunda till ett avtal med Kanada än vad vi gjort när det gäller ett avtal med USA. Enligt min bedömning öveträder CETA på sju punkter de absoluta minimikrav miljöutskottet ställt på TTIP, riskerar att underminera EU:s standarder på fyra områden som miljöutskottet pekat ut som centrala, samt uppnår inte rekommendationerna från miljöutskottet på ytterligare fem områden. Jag vill peka ut två överträdelser i CETA mot miljöutskottets minimikrav på TTIP som är särskilt centrala;

A) CETA värnar inte försiktighetsprincipen

I miljöutskottets yttrande om TTIP kan följande läsas; ”Kommissionen uppmanas att säkerställa att EU:s strategier och principer for skydd och förbättring av människors halsa, djurs halsa och miljon upprätthålls under förhandlingarna, både rättsligt och faktiskt, och att de till fullo återspeglas i det slutliga TTIP-avtalet”

En studie av fyra akademiska experter på CETA, TTIP och EU:s försiktighetsprincip kom till följande slutsats;

”Överlag är det sannolikt att EU:s nuvarande och framtida lagstiftning för skyddet av hälsa, miljö och konsumenter kommer att stöta på svårigheter via CETA och TTIP. EU:s försiktighetsprincip och dess framtida tillämpning är inte tillräckligt förankrat och skyddad i avtalstexterna. Kapitlen om SPS-åtgärder, tekniska handelshinder (TBT) och regleringsåtgärder samt kapitlen om handel och fackliga rättigheter och hållbar utveckling följer ett tillvägagångssätt som inte är förenligt med försiktighetsprincipen. När det gäller hormonstörande ämnen och bekämpningsmedelsrester blir en sådan negativ inverkan på försiktighetsprincipen uppenbar redan i nuläget.

B) CETA skulle etablera ett nytt domstolssystem tillgängligt för investerare utan några krav på att först passera nationella domstolar.

I sitt yttrande om TTIP sade miljöutskottet att;
Kommissionen uppmanas att motsatta sig inbegripandet av tvistlösning mellan investerare och stat (ISDS) i TTIP, eftersom denna mekanism a ena sidan riskerar att fullkomligt undergräva EU:s, dess medlemsstaters och regionala och lokala myndigheters suveräna ratt att anta förordningar om folkhalsa, livsmedelssäkerhet och miljö, och det a andra sidan bor vara upp till medlemsstaternas domstolar att garantera ett effektivt rättsligt skydd baserat pa demokratisk legitimitet samt att avgöra alla eventuella tvister på ett kompetent, effektivt och kostnadseffektivt sätt”.

En holländsk juridikprofessor har i en studie kommit fram till att;
CETA:s förändringar av ISDS är signifikanta och positiva, men de misslyckas med att skapa ett balanserat sätt att lösa, på ett rättvist och oberoende sätt, tvister om vad stater lagligen kan göra för sina befolkningar. I stället kommer CETA att expandera ISDS och därigenom underminera såväl demokratins roll som de länders regeringar vars domstolar är mer oberoende, mer rättvisa och mer balanserade än en ISDS-domstol”.

En amerikansk juridikprofessor menar att avsaknaden av krav på att passera nationella domstolar innan ICS används får följande effekter;

Reformer som inte tar itu med förskjutningen av nationella domstolar som det primära forumet för tvister som gäller utländska investeringar, såsom det system (ICS) som har föreslagits av EU-kommissionen, kommer sannolikt inte att lösa debatten om investeringsskyddet i TTIP eller den mer omfattande legitimitetskrisen för ISDS. Införandet av ett krav på att första passera lokala och nationella domstolar skulle däremot kunna minska motståndet mot ISDS avsevärt. I stället för att i huvudsak fungera som första instans för investeringstvister skulle investeringsdomstolar erbjuda ett extra lager av skydd tillgängliga för utländska investerare för att avhjälpa eventuella brister i nationella rättsordningar. Förutom att minska motstånd mot införandet av ISDS i TTIP och andra nya avtal, skulle denna metod sannolikt resultera både i färre kontroversiella ISDS-skadestånd och främja ökad integration med nationella rättsordningar, och därigenom lägga grunden för ett investeringsskyddssystem som skulle kunna erhålla ett bredare och mer långsiktigt politisk stöd”.

Det är även värt att notera följande punkt från EU-parlamentets TTIP-resolution;
xv) se till att utländska investerare behandlas på ett icke-diskriminerande sätt, samtidigt som de inte ges fler rättigheter än inhemska investerare, och ersätta systemet för tvistlösning mellan investerare och stat med ett nytt system, vilket är baserat på demokratiska principer och föremål för tillsyn, där potentiella fall behandlas på ett transparent sätt av offentligt tillsatta oberoende professionella domare vid offentliga utfrågningar och som innehåller en överklagandemekanism, som garanterar konsekventa rättsliga beslut och där EU-domstolen och de nationella domstolarnas jurisdiktion respekteras, och där privata intressen inte kommer åt att undergräva den offentliga politikens intressen.

Jag uppmanar nu de som tidigare givit sitt stöd till miljöutskottet yttrande om TTIP att stödja mitt förslag på yttrande och avslå de ändringsförslag som vill godkänna CETA.

// Bart Staes

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Miljöutskottets ansvarige – ”Därför måste CETA stoppas” Postad i TTIP

Miljöorganisationer uppmanar utskott att stoppa CETA

I morgon röstar EU-parlamentets miljöutskott (ENVI) om det kontroversiella CETA-avtalet. Nu kräver ett flertal ansedda miljöorganisationer, däribland Europas största miljöorganisation European Environmental Burea (med svenska Naturskyddsföreningen som medlemmar), att utskottet röstar nej till avtalet. Organisationerna menar att CETA sannolikt kommer att få negativa effekter för såväl miljön som folkhälsan.

I sitt öppna brev till miljöutskottets medlemmar pekar miljöorganisationerna ut en mängd områden som kan drabbas negativt av CETA, bl.a. kring miljö, djurskydd, kemikalier, folkhälsa och klimatarbetet. Särskilt allvarligt är att avtalets investeringsskydd, där utländska företag ges möjlighet att stämma länder som Sverige utanför nationella domstolar, riskerar att ge företag ett kraftfullt verktyg för att utmana framtida klimatbeslut. Dessutom huserar Kanada några av världens största gruvföretag, som vid upprepade tillfällen använt liknande investeringsskyddsklausuler för att motarbeta och avskräcka miljöprövningar i samband med mineraluttag och tillståndsprövningar – något som är särskilt allvarligt för Sveriges del med tanke på vår omfattande mineraltillgång.

Sedan tidigare har EU-parlamentets sysselsättningsutskott (EMPL) rekommenderat att avtalet förkastas. Miljöutskottet röstar nu om ett liknande yttrande till det internationella handelsutskottet (INTA), som i sin tur röstar senare denna månad i en rekommendation till hela parlamentet. Den ledamot som ansvarar för frågan i miljöutskottet, Bart Staes (gröna), har rekommenderat utskottet att rösta nej. Morgondagens omröstning förväntas bli mycket jämn, och vi rapporterar självklart här på bloggen så fort omröstningen är avslutad. För den som känner sig manad att kontakta ledamöter av utskottet och be dem rösta nej till CETA, finns en lista över samtliga utskottsmedlemmar samt samtliga kontaktuppgifter (klicka på namnen) här.