Rapport från Kommerskollegium bekräftar risker med CETA

Nyligen släppte den svenska myndigheten för utrikeshandel, Kommerskollegium, en omfattande rapport om CETA-avtalet. Trots att myndigheten i ett pressmeddelande avfärdade risker med avtalet visar en ingående granskning av rapportens innehåll att myndigheten bekräftar närmast alla de risker som kritiker varnat för. På en del punkter har myndigheten rentav ändrat åsikt gentemot sina tidigare analyser och bekräftat risker som bland annat lyfts fram i en rapport av Katalys.

Investeringsskydd/ICS
Investeringsskyddet, där utländska investerare ges möjlighet att under vissa premisser stämma stater som lagstiftar, är tveklöst den aspekt av CETA som är mest kontroversiell. Kollegiets bedömning av investeringskapitlets artiklar är på det stora hela identisk med slutsatserna i flera internationella studier samt den svenska studie som publicerats av Katalys; artiklarna lämnar ett stort tolkningsutrymme till tvistlösningstribunalen och avtalets artiklar om rätten att reglera erbjuder inget absolut skydd. Kommerskollegiums (KK) slutsatser kring riskerna med avtalet skiljer sig dock från riskbedömningen i dessa studier. Kollegiet har endast analyserat det potentiella utfallet av en eventuellt tvist samt huruvida CETA går utanför av Sverige redan ingångna avtal. Detta metodval går att ifrågasätta på två punkter; dels bygger KK:s analys av en potentiell stämning på ett flertal antaganden om hur rättsfallen skall komma att tolkas, samtidigt som KK erkänner att tolkningsutrymmet för en tribunal är stort. Dels förbiser KK den uppenbart alternativa strukturen och syftet för en tribunal enbart etablerad för att hantera investeringsskyddsfrågor kontra exempelvis EU-domstolen eller svensk domstol.

I fall av indirekt expropriation vinner investerare knappt 20 % av fallen, samtidigt som tvister utifrån dessa villkor stadigt ökat. Det visar att motivet med denna typ av stämningar snarare är ett annat, d.v.s. att avskräcka eller försena ny lagstiftning. Det faktum att CETA innebär ett omfattande tolkningsutrymme för en tribunal medför att en stat inte kan vara säkra på att vinna en eventuell stämning, och därmed drista sig att ingå förlikning eller, än värre, avstå från att lagstifta. KK:s rapport förbiser i detta avseende de senaste tjugo årens utveckling där investeringsskydd i allt högre grad används som ett verktyg för att avskräcka folkhälso- och miljölagstiftning, och negligerar samtidigt varningar från Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Stockholms Universitet i respektive remissvar.

Tjänster
KK bekräftar ett flertal av de materiella analyser som gjorts i tidigare studier. Några exempel;
* Den lokala och regionala nivån är inte explicit undantagen från tjänstedelen av avtalet och återreglering kan därmed försvåras även på kommunal och regional nivå (KK har här ändrat sin analys mot tidigare, och instämmer nu i den analys som gjordes i rapporten från Katalys och Skiftet (se s. 46-47 i den rapporten).

* Enligt de nuvarande åtagandena är det inte möjligt för Sverige/EU att återreglera ex. telekommarknaden och införa ett statligt monopol.

* Skulle Sverige vilja avveckla Systembolagets monopol och öppna marknaden för konkurrens skulle ratchet-klausulen aktiveras och Sverige skulle därmed inte enligt nuvarande åtaganden kunna återinföra monopolet.

* Avtalets investeringsskydd är fullt tillämpbart oavsett undantag. Sverige kan således stämmas vid återreglering av ex. välfärden trots befintliga undantag för sektorn gällande öppenhet. Detta betyder att såväl förbud mot vinster i välfärden som avskaffande av privata investerare inom skolsektor kan leda till stämningar från företag som definieras som kanadensiska investerare.

En svaghet i KK:s analys är att de inte utförligare analyserar EU:s undantag på hälsoområdet i bilaga II, och därmed tillskriver hälso-och sjukvårdssektorn undantag som de nödvändigtvis inte åtnjuter. KK hävdar även att tillräckliga undantag finns för att återreglera järnvägssektorn, vilket är högst oklart och strider mot det faktum att Sverige ex. lagt in ett explicit undantag för Arlanda Express i avtalet. Samma resonemang gäller för kollektivtrafiken, där KK:s analys är motsägelsefull.

Jordbruk
Jordbruksverkets och KK:s bedömning är att de tullkvoter för nöt- och fläskkött som ges via CETA inte kommer att påverka svenskt djurskydd eller jordbruk. Analysen kan kritiseras på två grunder; dels är antagandet om att svenska konsumenter premierar svenskt kött på bekostnad av billigare utländskt kött inte testat i lågkonjunktur. Dels behandlas CETA som ett isolerat avtal, i stället för att vägas samman med kommande avtal med ex. Mercosur och USA, där billigt kött under liknande produktionsformer (omfattande antibiotika, obefintligt djurskydd) ges tullkvoter på EU:s marknad. Det finns en berättigad farhåga att detta billigare kött riskerar att snedvrida konkurrensen och därmed leda till ett internt tryck på svenska standarder (för att kunna konkurrera kräver producenter försvagat djurskydd m.m.).

Regleringssamarbete
KK:s analys ser inga omfattande risker med regleringssamarbetet, som i CETA är frivilligt (om än med förbehåll att motvilja att samarbete måste motiveras). En svaghet i KK:s analys är den bristande analysen av hur kommersiella särintressen kan utnyttja liknande samarbetsformer och därigenom ges ett oproportionerligt inflytande över lagstiftningsprocessen.

Slutsats
Kommerskollegiums studie är på det hela taget gedigen och bekräftar i sak samtliga farhågor kritiker mot avtalet har fört fram. KK:s analys skiljer sig framför allt i hur myndigheten riskbedömer dessa bekräftade farhågor, en riskbedömning som även skiljer sig från Naturvårdsverkets och Stockholms Universitets remissvar (bifogade i rapporten). KK:s slutsats bygger när det gäller investeringsskyddet på vad som rimligen är en serie felaktiga grundantaganden (om inte Sverige med stor sannolikhet förlorar en tvist föreligger inget problem, och om inte det materiella skyddet i CETA går utanför EKR eller nationell rätt föreligger inget problem), ett grundantagande som kritiserats ovan.

Vad betyder då Kommerskollegiums rapport? Jo, att kritiker och svenska myndigheter på det hela taget gör samma analys av vad som står i CETA-avtalet, men att myndigheten för utrikeshandel drar helt andra slutsatser av detta än såväl kritiker som andra myndigheter (Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket) och forskare (ex, Stockholms Universitet i sitt remissvar).

Riksdagen kommer att ta beslut om CETA i höst. Kommerskollegiums rapport bekräftar att flera av de risker som lyfts av kritiker, exempelvis att Sverige kan stämmas för politiska åtgärder inom välfärden, är på allvar. Således kan debatten om CETA nu handla mindre om avtalets innehåll i sig, utan snarare hur vi värderar dessa omfattande risker mot avtalets högst diskutabla fördelar.

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>