Regeringsunderlag om CETA allt annat än opartiskt

Idag presenterar bloggen en unik kartläggning av det beslutsunderlag som den svenska regeringen beställt om CETA-avtalet.

I debatten om CETA är det tveklöst investeringsskyddet och den medföljande tvistlösningsmekanismen (tidigare ISDS, nu ICS) som stått i fokus. Såväl fack, miljöorganisationer, forskare, konsumentorganisationer och domare  menar att investeringsskyddet i CETA riskerar att underminera demokratiskt beslutsfattande och fungera som ett verktyg för att avskräcka åtgärder för att stärka skyddet för miljö och människor.

Av dessa skäl beställde regeringen en kort rapport för att utvärdera avtalet, och särskilt investeringsskyddet, från myndigheten Kommerskollegium. Myndigheten fann, tvärtom emot en ansenlig mängd internationellt erkända forskare, närmast inga problem alls med investeringsskyddet. Kollegiet baserade sig nästan uteslutande på ett remissvar från Uppsala Universitet. Vår kartläggning kan nu visa hur författaren till remissen är långtifrån opartisk, utan tvärtom är en person som under lång tid livnärt sig som företrädare i skiljedomsförfarande för investerare som utmanat klimat- och miljöbeslut, varit med och grundat en ren lobbyorganisation för ISDS och nu sitter som ordförande för en av de mest drivande opinionsbildarna i Sverige för liknande investeringsskydd, Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.

Det är en remiss från Uppsala Universitet som Kommerskollegium huvudsakligen baserar sin slutsats på. I remissen skriver professor Kaj Hobér, assisterad av doktorand Joel Dahlqvist, att CETA rimligen inte kommer att utgöra några risker för Sverige. I remissförfarandet kan bland annat läsas att ”I materiella avseenden förefaller inte CETA inskränka Sveriges rätt att reglera i något betydande hänseende[….]..”I avsaknad av specifika förutsättningar förefaller det emellertid som att artikel 8.10 (skälig och rättvis behandling) vid en abstrakt bedömning inte begränsar Sveriges möjligheter att fatta beslut, utöver vad som redan följer av svensk rätt”. Remissen hävdar vidare att de två artiklar som framför allt använts som skäl för stämning i uppmärksammade ISDS-fall, indirekt expropriation samt rättvis och skälig behandling (FET) är betydligt förbättrade i CETA och därmed inte ger något skäl till oro. Denna slutsats strider exempelvis mot den uppfattning om förändringarna i CETA som bl.a. närmare 100 professorer i juridik och internationell rätt framförde i oktober förra året.

I Kommerskollegiums rapport översattes ovanstående till ”Kollegiets övergripande bedömning är att CETA skyddar parternas framtida regleringsutrymme…[…]..någon betydande risk för negativa effekter kan inte förutspås, inte heller i fråga om demokratiskt beslutsfattande. Kollegiet gör bedömningen att investeringskapitlet i CETA inte inskränker Sveriges rätt att reglera i någon betydande utsträckning”. Så ofarligt är alltså CETA, menar Kommerskollegium, uppbackade av Hobérs analys. En slutsats som inte bara går på tvärs med uppfattningen hos de redan nämnda (närmare hundra) professorerna, utan även strider mot slutsatserna från en mängd rapporter från internationella experter som kritiserat hela eller delar av investeringsskyddet i CETA (se ex. Krajewski & Hoffman, van Harten, Schepel et al., Poulsen et al., Chen).

Hur trovärdigt är då regeringens underlag, med beaktande av att slutsatserna i underlaget kontrasterar mot varningar från en mängd av Europas främsta experter på området? En central aspekt är vem som skrivit det. Kaj Hobér är i detta sammanhang långt ifrån en opartisk och neutral aktör.

1. Till att börja med har Kaj Hobér under lång tid varit aktiv som skiljedomare i ISDS-tvister. Inom ramen för ISDS (något som ändras i CETA i och med ICS) tillsätts de tre skiljedomarna utifrån premissen att investeraren som stämmer väljer en domare, den försvarande staten väljer en, och dessa två väljer sedan gemensamt en tredje domare, som även agerar ordförande. Investerare tenderar av förklarliga skäl att välja en domare som brukar tolka avtalstexten till investerarens fördel, medan staten av lika naturliga skäl väljer en domare som brukar stå upp för staternas mer defensiva tolkningar. Intressant här är att Hobér i princip uteslutande väljs som domare inte av staten, utan av investerare. Hobér har kontinuerligt valts av oljebolag (ex. i fallen LCO och NCL v. Kazaktstan, Murphy Exploration v. Ecuador, ) och gasbolag (Nabucco Gas v. Turkiet). Vi har inte lyckats hitta ett enda offentligt fall där Hobér valts av som skiljedomare av en stat. Det ger en indikation  om hur investerare och responderande stater anser att Hobér tolkar avtalstext.

2. Hobér har inte bara valts som skiljedomare av investerare, utan dessutom företrätt investerare som ombud i en mängd uppmärksammade fall. I sitt CV uppger Hobér att han företrätt några av världens största oljebolag, däribland BP och ExxonMobil. Olje- och gasbolaget Exxon har genomfört flera uppmärksammade stämningar och har dessutom förekommit i inte mindre än två mindre skandaler apropå möten med EU-kommissionen om ISDS och TTIP. Hobér har dock framför allt verkat som ombud för svenska Vattenfall i båda de uppmärksammade stämningarna mot Tyskland. Dels företrädde Hobér företaget i vad som sedermera blev en förlikning, där delstaten Hamburg drog tillbaka delar av de miljökrav de ställt på ett kolkraftverk som Vattenfall avsett bygga, och dels leder Hobér den mindre advokatarmé som driver process mot Tyskland efter att landet, efter kärnkraftsolyckan i Fukushima, beslutat att avveckla kärnkraften. Vattenfall kräver enligt uppgift 55 miljarder kronor i skadestånd. Båda fallen nämns kontinuerligt som exempel på stämningar där investerare kan använda investeringsskydd och ISDS för att utmana miljö- och klimatbeslut.

3. Kaj Hobér verkade under 20 år som partner för advokatfirman Mannheimer Swartling, en byrå som enligt organisationen Corporate Europe Observatory (som granskar lobbyismen i EU) är en av de största aktörerna inom ISDS i Europa. Hobér har även varit partner för advokatfirman White & Case, en av världens största advokatfirmor specialiserade på tvistlösning. Under Hobérs tid som partner på Mannheimer Swartling  var byrån med och grundade lobbyorganisationen EFILA, en organisation som skapats för att ”nyansera debatten om ISDS”. EFILA skickade i samband med EU-kommissionens konsultation om ISDS in ett remissvar som i praktiken dömer ut alla förändringar av systemet. I sitt svar menar EFILA att kommissionens ändringsförslag (samma ändringsförslag som sågats av över hundra professorer för att inte skydda rätten att reglera och allmänintresset), inte korrekt balanserar intressena mellan rätten att reglera och skyddet för investerare, och därmed öppnar dörren för att stater kan ”missbruka rätten att reglera”.  Organisationen granskades i statliga finska YLE:s grävande program Spotlight, där professor Martti Koskenniemi, Finlands främste expert på internationell rätt, kommenterar organisationen som en uppenbar lobbyorganisation. I programmet ombeds även juristen Jannika Enegren-Åberg bedöma EFILA:s remissvar, och hon kallar det för ”ren och skär lobbyverksamhet”. Hon betecknar EFILAS kommentarer som obehagliga i sin ensidighet, där investerarnas rättigheter går före allt annat – såväl rätten att lagstifta, rättstänkandet som den demokratiska lagstiftningsprocessen. Organisationen och dess finansiella kopplingar har även granskats och kritiserats av Corporate Europe Observatory.

EFILA:s nuvarande ordförande är Hobérs tidigare arbetskamrat på Mannheimer Swartling, byråns partner Jakob Ragnwaldh, även han djupt involverad i internationell skiljedom.  Hobér och Ragnwaldh har även gemensamt agerat företrädare för investerare i ISDS-stämningar. På EFILA:s första konferens som hölls i London 2015 (och sponsrades av företag som Shell) ledde Ragnwaldh en panel där även Kaj Hobér medverkade. Bland talarna återfanns också Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut Annette Magnusson.

Hobérs kopplingar till EFILA, en ren lobbyorganisation för ISDS med ett uppenbart finansiellt intresse i systemets bevarande, är minst sagt omfattande.

4. Hösten 2015 blev Hobér, som året innan slutat som partner på Mannheimer Swartling, även ordförande för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC), en organisation han sedan tidigare satt i styrelsen för. SCC fungerar som en självständig enhet inom Stockholms handelskammare, och utmålar sig som ett av världens ledande tvistlösningsorgan. SCC propagerar, som en rimlig konsekvens, således kontinuerligt för ISDS. Dess generalsekreterare Anette Magnusson, som alltså talade på EFILA:s konferens, har återkommande lobbat för systemet, bl.a. genom att skriva artiklar om att kritiken mot ISDS är missriktad och systemet likaväl kan hjälpa miljöarbetet. Tillsammans med Stockholms Handelskammares VD Maria Rankka (moderat och tidigare vd på Timbro) har hon hävdat att skiljeförfarande säkrar att lagar följs. Dessutom driver Stockholms Handelskammare, som en reaktion mot kritiken, även en blogg om ISDS, som konsekvent påtalar systemets förträfflighet. En blogg där för övrigt den ansvariga tjänstemannen för ISDS/ICS på Kommerskollegium, Jonas Hallberg, gästskriver.

Hobér är alltså styrelseordförande för en organisation som kontinuerligt bedriver opinionsbildning för den här typen av investeringsskydd och dessutom har ett avgörande finansiellt intresse av att systemet upprätthålls.

5. Hobér har sedan tidigare också uttalat sig frekvent om ISDS. I en artikel i Upsala Nya Tidning avfärdar Hobér kritik mot systemet från Naturskyddsföreningen och säger att ”…staten kan ju också ge fan i att skriva på avtalen”. Han hävdar vidare att ”ISDS är en nödvändig garanti för att företag ska våga göra investeringar; frihandel utan investeringsskydd vore att skruva tillbaka klockan till 1950-talet”.

Kritiken mot ISDS tycks, enligt artikelförfattaren i UNT, irritera Hobér, något som går igen även i andra offentliga uttalanden. Följande utdrag från en artikel i The New Internationalist (juni 2016);  ”People don´t understand what they are talking about”, sneers Kaj Hobér, another top arbitrator that we interview in the corridors of a conference in Amsterdam. He is and arbitrator, lawyer, professor and the next secretary-general of the prestigious arbitration court in Stockholm. He thinks the criticism is simplistic. ”There is no alternative”. På svenska; Kritiker mot ISDS vet inte vad de talar om och dessutom finns det inga alternativ.

En av ovanstående fem punkter hade varit tillräckligt för att ifrågasätta huruvida Hobér, som utifrån sin digra uppdragslista onekligen är en skicklig advokat, är opartisk nog att skriva regeringens underlag om investeríngsskyddet i CETA. Med beaktande av samtliga fem punkterna är det uppenbart att Hobér inte var rätt person för uppdraget.

Även den doktorand, Joel Dahlqvist, som medförfattat remissen har kopplingar till Mannheimer Swartling och Stockholms Handelskammare. Han har vidare organiserat den tävling i skiljedom som Uppsala universitet arrangerade ihop med Hobérs tidigare arbetsgivare Mannheimer Swartling och sedermera nuvarande arbetsgivare Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut för två år sedan. En tillställning där såväl Hobér som Jakob Ragnwaldh, partner på Mannheimer Swartling och tillika styrelseordförande i den ovan nämnda lobbyorganisationen EFILA, höll presentationer.

För att sammanfatta; Regeringens påstått oberoende underlag om riskerna med investeringsskyddet i CETA, ett underlag som i kontrast mot slutsatser från hundratals professor världen över inte finner några problem med systemet, är författat av en person som agerat som skiljedomare i dussintals fall men i princip uteslutande valts av investerare. I skiljedomsförfarande har han företrätt några av världens värsta oljebolag (inklusive Exxon) samt svenska Vattenfall i båda de uppmärksammade stämningarna mot Tyskland, fall som exemplifierar hur investeringsskyddet kan användas som ett verktyg för att motarbeta klimat- och miljölagstiftning. Han har varit partner på såväl White & Case som Mannheimer Swartling, advokatbyråer som tjänat stora pengar på det internationella tvistlösningsförfarandet. Under Hobérs tid som partner på Mannheimer Swartling var organisationen en av grundarna till ISDS-lobbyorganisationen EFILA, en organisation vars syn på ISDS av den finska juristen Jannika Enegren-Åberg beskrivits som ”obehagligt ensidig”, där ”investerarnas rättigheter går före allt annat, inklusive rätten att lagstifta”. Han har i en artikel i Upsala Nya Tidning påpekat att ”TTIP med ISDS är en nödvändig garanti för att företag ska våga göra investeringar; frihandel utan investeringsskydd vore att skruva tillbaka klockan till 1950-talet”. Och han är även styrelseordförande för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, en organisation som såväl opinionsbildat för den här typen av investeringsskydd som är ekonomiskt beroende av dess fortsatta existens.

Regeringen aviserade nyligen att de avser att inte ha ett normalt remissförfarande kring CETA, utan i stället låta myndigheten Kommerskollegium, samma myndighet som förlitat sig på opartiskheten i Hobérs remissvar, göra ytterligare en studie i stället.

Låt oss hoppas att regeringen funderar på det ett varv till.

3 kommentarer

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>