Därför måste CETA stoppas

Det kontroversiella CETA-avtalet godkändes för knappa två veckor sedan av EU:s ministerråd. Men för att kunna träda i kraft måste även EU-parlamentet ge sitt godkännande, en omröstning som förväntas genomföras inom ett par månader. Därefter måste även nationella parlament godkänna avtalet. Således har avtalet fortfarande en lång väg att vandra. I det här inlägget försöker vi förklara vad CETA är, vad dess påstådda fördelar handlar om och vilka risker som finns med avtalet – risker som är så allvarliga att avtalet måste stoppas.

Vad är CETA?
Comprehensive Economic and Trade agreement (CETA) är ett omfattande handels- och investeringsavtal mellan EU och Kanada. Förhandlingarna påbörjades 2009 och avslutades 2014, men på grund av kritik mot avtalets investeringsskydd blev den juridiska genomgången klar först våren 2016, då vissa förändringar av investeringsskyddet gjorts. Investeringsflödena mellan regionerna är redan idag stor, och den bilaterala handeln beräknas vara värd 60 miljarder euro årligen. Avtalet kommer att avskaffa över 95 % av de befintliga tullarna mellan EU och Kanada och ge europeiska företag större tillgång till den kanadensiska upphandlingsmarknaden. Samtidigt innehåller avtalet ett flertal aspekter som är ytterst allvarliga sett till vår förmåga att i framtiden lagstifta för att stärka skyddet för klimat, miljö, djur och människor.

Vilka fördelar menar förespråkarna att det ska ge?
Återkommande argument till stöd för CETA är att avtalet skall skapa tillväxt och jobb. Optimistiska beräkningar visar på att avtalet kan ge EU uppemot 0,03 % BNP/tillväxt efter ca sju år, ett permanent tillskott till ekonomin som ”följer med” varje år (därav pratet om en årlig effekt). Inga belägg för att avtalet skulle skapa jobb finns, de oberoende studier som utvärderat jobbeffekter pratar om högst marginella effekter, oavsett riktning (fler eller färre). Nyligen släpptes även en ny studie från Tufts Universitet som menar att CETA kommer leda till färre arbeten, minskad tillväxt och ökad social ojämlikhet i EU. Studien använder dock en alternativ modell som, i likhet med den dominerande modellen för att förutspå effekterna (CGE), har kritiserats. Det mest sannolika är att CETA kommer att få högst marginella, om några, positiva effekter på ekonomin i EU.

Förespråkarnas argument om jobb och tillväxt är därav dåligt underbyggda och har
inget forskningsmässigt stöd. Trots detta fortsätter exempelvis Sveriges handelsminister, Ann Linde (S), att påstå att avtalet ska ge omfattande tillväxt och jobb. Detta är önsketänkande – inte fakta.

Vad är problemet?
I grunden finns väldigt många farhågor kring vad CETA kan resultera i. Nedan ges två mer ingående exempel i form av tjänsteområdet och avtalets investeringsskydd, men på ett flertal områden finns problem; det gäller avtalets regulativa samarbete, bristen på efterlevnadskrav gällande kapitlen om hållbarhet och fackliga rättigheter,
jordbruk och djurskydd, dataskydd, offentlig upphandling m.m.

Investeringsskydd och effekter på miljö/klimat
CETA innehåller ett omfattande skydd för utländska investeringar. Det är här viktigt att skilja på de  rättigheter som ges investerare (materiella villkor) samt den tvistlösning som används när en investerare upplever att en stat brutit mot sina åtaganden (procedur). I CETA ges investerare en stor mängd rättigheter samtidigt som inga av de skyldigheter som medföljer samma rättigheter i nationell rätt följer med. Detta leder till en grav obalans. CETA innehåller även samma form av materiella villkor som utgjort grunden för tidigare uppmärksammade stämningar, exempelvis Philip Morris stämning av Australien för införandet av neutrala cigarettpaket, Transcanadas stämning mot USA för att landet stoppat oljeledningen Keystone XL eller Lone Pines stämning mot Kanada för att
delstaten Quebec infört ett moratorium på fracking. Även om parterna i CETA försökt definiera vad som utgör överträdelser mot dessa artiklar (indirekt expropriation samt rättvis och skälig behandling) är formuleringarna enligt internationella experter fortfarande på tok för vaga och överlämnar ett omfattande tolkningsutrymme till den skiljedomstribunal som skall döma vid ev. stämningar. I CETA ersätts det tidigare ISDS-förfarandet med ICS, en form av permanent domstolslösning, som dock fortsatt präglas av liknande problem som ISDS, och kan i vissa avseenden till och med få en kontraproduktiv effekt.

Avtalets artiklar om direkt/indirekt expropriation samt rättvis och skälig behandling gäller för samtliga centrala delar av avtalet. Det gäller således på gruvområdet, där Kanada huserar flera av världens största företag som i flera fall redan har investeringar i Sverige. Kanadensiska gruvföretag är redan uppmärksammade internationellt för att driva en mängd ISDS-fall, exempelvis i Rumänien där företaget Gabriel Resources stämt landet för att få ett gruvtillstånd (som hållits tillbaka av miljöskäl).  Som ett konkret exempel skulle sannolikt en kraftigt höjd mineralavgift, som exempelvis Miljöpartiet och Vänsterpartiet föreslagit, kunna föranleda en stämning.

Varför behövs då detta investeringsskydd? Det är väldigt oklart. Det saknas bevis för att det skulle öka mängden investeringsflöden mellan utvecklade länder –  tvärtom menar en studie från Centre for European Policy Studies att både de ekonomiska och politiska kostnaderna för EU kan bli omfattande.

Även om investeringsskyddet, och möjligheten att stämma länder som Sverige, aldrig kan stoppa oss från att lagstifta kan lagstiftning i syfte att stärka skyddet för arbetare, människor och miljö likväl bli föremål för skadestånd, vilket utan tvekan get en avskräckande effekt. Det menar över 100 professorer i juridik och internationell rätt i ett yttrande. Enligt dem ger investeringsskyddet i CETA ekonomiska särintressen ökad makt på bekostnad av allmänintresset. Med CETA riskerar det, enligt professorerna, att bli för dyrt för stater som Sverige att lagstifta till skydd för allmänintresset.

Tjänsteområdet
För att förstå CETA:s effekter på tjänsteområdet är det först viktigt att reda ut ett par begrepp. Det finns till att börja med två huvudsakliga sätt att reglera åtaganden om tjänsteliberaliseringar i den här typen av avtal; negativ kontra positiv förteckning (negative/positive list). I en positiv förteckning gör parterna ett ”aktivt” åtagande och listar de sektorer där de vill göra åtaganden, i en negativ förteckning görs åtaganden på samtliga områden, som sedan begränsas av undantag. Användandet av en negativ förteckning medför av förklarliga skäl en starkare liberaliserings/avregleringseffekt, eftersom detta blir norm, inte undantag.

Undantagen görs på två sätt; I Annex I listas befintliga avvikande åtgärder och regler. I Annex II görs reservationer för framtida åtgärder som avviker mot åtaganden i avtalet. Centralt är således hur dessa reservationer är skrivna och kan tolkas, samt vilka delar av avtalets innehåll som undantaget gäller. Användandet av en negativ förteckning medför även en mekanism (ratchet) som ”låser in” ensidigt genomförda avregleringar i avtalet. Denna mekanism kombineras med en redan gällande regel (standstill) om att parterna åtar sig att inte göra sina respektive tjänstemarknader ”mindre öppna” än de är idag. Detta gäller även om Sverige gjort undantag i Annex I. För att ge ett exempel; Ponera att
en moderatledd regering avvecklar alkoholmonopolet och Systembolaget. Då blir denna avreglering del i CETA. En senare regering kan inte återta monopolet utan att bryta mot CETA, detta trots att Sverige har en undantag i Annex I för Systembolaget. Detta undantag blir verkningslöst i den sekund som den moderatledda regeringen i detta exempel avreglerar sektorn. CETA öppnar därav bara för en form av samhällsutveckling, mot mer avreglering, inte mindre. Bara i de fall Sverige har gjort en omfattande reservation i Annex II kan en återintroducering av ett monopol eller dylikt ske utan att bryta mot avtalet, men då är denna åtgärd ändå föremål för avtalets investeringsskydd.

De undantag EU och Sverige gjort i CETA är överlag inte tillräckliga för att ge
ett fullgott skydd åt offentliga tjänster. Även om så skulle varit fallet gäller alltså de centrala
aspekterna av investeringsskyddet. Då Sverige i stor grad avreglerat offentliga tjänster är vi särskilt sårbara på detta område.

EU:s och Kanadas tolkningsinstrument
I samband med överenskommelsen som gjordes med Belgien, och efter tidigare krav från Tyskland, har EU och Kanada tillkännagivit ett ”tolkande instrument” för CETA, som är tänkt att lösa problemen med avtalet. Men, instrumentet är närmast meningslöst, menar flera internationella experter. Professor Markus Krajewski, som på uppdrag av de tyska gröna gjort en utvärdering av en tidigare version av dokumentet, säger att det inte löser något av de grundläggande problem som finns med avtalet. Samma slutsats drar professor Gus van Harten, som i en omfattande genomgång pekar på åtta olika skäl till varför instrumentet fullständigt misslyckas med sitt syfte och ovanstående problem med CETA kvarstår.

Vad händer nu?
EU:s ministerråd och Kanadas regering har undertecknat avtalet – men det är fortfarande långt kvar innan avtalet är i hamn. Närmast på tur står en omröstning i EU-parlamentet i december alternativt januari. I en identisk omröstning stoppade parlamentet sommaren 2012 det kontroversiella ACTA-avtalet, och parlamentet har i resolutioner om andra avtal som TTIP och TISA ställt krav på skydd för miljö, arbetare och konsumenter som CETA inte lever upp till. Bl.a. de gröna och vänstergruppen är emot CETA, men Socialdemokraterna, som kan forma en kritisk majoritet, vacklar.

Vi kommer förstås rapportera mer om allt inför CETA-omröstningen här, samt komma med tips på hur du som vanlig medborgare kan påverka. Ett första steg är att kontakta din EU-parlamentariker – i nuläget har bara Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet lovat att rösta nej.

Kommentarer inaktiverade.