Granskning – brister i handelsministerns resonemang om CETA

I torsdags debatterades CETA-avtalet i riksdagens kammare efter en interpellation av Vänsterpartiets Jens Holm. Handelsminister Ann Linde (S) avfärdade helt eventuella risker med avtalet – men vår granskning visar att handelsministern saknar belägg för flera av sina påståenden.

Till att börja med hänvisar Ann Linde till den mycket kortfattade och överskådliga konsekvensanalys myndigheten för handel, Kommerskollegium, utfört på uppdrag av regeringen. Kollegiet finner i princip inga problem med CETA, och avfärdar närmast slentrianmässigt de farhågor som presenterats av Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen som inlagor till Kommerskollegiums rapport. Vi återkommer med en längre analys av den rapporten senare i veckan.

Gällande de farhågor Jens Holm framför kring CETA-avtalets investeringsskyddsmekanism hävdar Linde att investeringsskydd inte är något nytt och farligt då Sverige redan har det i 65 avtal idag. Mycket riktigt är ISDS inget nytt, men att likställa de avtal Sverige har idag med CETA är dock aningen vilseledande. De flesta existerande investeringsavtal täcker nämligen bara en liten mängd investeringsflöden och det är närmast omöjligt att de någonsin kommer resultera i några stämningar. Globalt sett är det en ytterst liten andel av de existerande avtalet som står för stämningarna; de vanligaste är Energistadgan samt NAFTA-avtalet (där Kanada är part). Som en jämförelse skulle TTIP, avtalet mellan EU och USA, täcka en större mängd investeringsflöden än samtliga nuvarande existerande avtal tillsammans – just för att TTIP, precis som CETA, är ett så pass omfattande avtal där investeringsskyddet appliceras på nästintill samtliga områden. För att ge en något ovetenskaplig parallell är de bilaterala investeringsavtal Sverige har idag som Ann Linde refererar till på ca 800 sidor – tillsammans. CETA är på över 1600 sidor. CETA handlar således inte om att lägga ett nytt avtal till 65 andra – det handlar om att cementera och markant expandera ett system som alltmer frekvent använts som ett verktyg för att underminera och utmana lagstiftning till skydd för människor och miljö.

Linde säger vidare att CETA åtgärdar problemen med oskäliga stämningar och skyddar rätten att reglera. Det är dock en verklighetsbeskrivning som inte delas av alla. Sedan tidigare har forskare kritiserat reformförslagen i CETA som otillräckliga (se ex. Schepel, Harm et. al. (2014), Krajewski & Hoffman (2016), Van Harten (2015)  ), en åsikt som delas av såväl oberoende experter, miljöorganisationer och fackförbund.

Vidare hävdar Linde att det inte finns några ”masstämningar” från kanadensiska bolag. Exakt vad som utgör masstämningar, eller vem som påstått att sådana pågår, utvecklar inte Linde, men det bör vara relevant att beakta att kanadensiska investerare stått för en mängd uppmärksammade stämningar – senast i raden är TransCanada som stämt USA på 15 miljarder dollar för en utebliven oljeledning som skulle varit särskilt skadlig för klimatet.

Linde kritiserar även bilden av att det bara är storföretag som använder liknande investeringsskydd. Hon menar att det många gånger är småföretag som använder systemet, och exemplifierar med exempel som tidningskiosker i Rumänien. En rapport från Osgoode Hall Law Schools forskningsprojekt som publicerades tidigare i år (Malysheuski & van Harten, 2016) går igenom alla offentliga ISDS-fall fram till våren 2015. Rapporten synliggör att det framför allt är de allra största företagen som är vinnare på ISDS;

Översättning från samma studie
Översättning och sammanställning från ”van Harten, Gus & Malysheuski, Pavel (2016) – ”Who has benefited financially from investment treaty arbitration?” – An evaluation of the size and wealth of claimants”

Småföretag har givetvis inte samma omsättning som de största storföretagen och kan därav självklart inte göra investeringar av ett värde som är i samma storleksordning. Men antalet småföretag överstiger självklart vida antalet storföretag, varav andelen fall för småföretag borde vara ansenligt högre och därav generera en liknande ersättning i det fall  systemet används likvärdigt av små och stora företag. Så är dock inte fallet, enligt studien. Lindes påstående att småföretag också använder systemet är inte i sig felaktigt, eftersom det förekommer, men det råder ingen som helst tvekan om att de huvudsakliga användarna och vinnarna på systemet är storföretag, varav Lindes resonemang om tidningskiosker återigen blir (medvetet eller omedvetet) vilseledande.

Varför vill då Linde ha ICS? Jo, för att hon och Socialdemokraterna ”vill öka investeringarna”. Finns det då något tydligt empiriskt stöd för att liknande tvistlösningsmekanismer ökar utländska direktinvesteringar? Nej. En rapport från Världshandelsorganisationen pekar exempelvis på att ISDS har en underordnad roll för mängden investeringsflöden. En forskningsrapport från Centre for European Policy Studies (Paulsen, Bonnitcha, Yackee (2015) som utvärderar en eventuellt investeringsskyddsklausul i TTIP instämmer i att det finns få bevis för att liknande investeringsskydd ökar mängden investeringsflöden. Tvärtom menar författarna att ett investeringsskydd i TTIP skulle kunna bli en dyr affär för EU, såväl i form av kostsamma stämningar som reducerat policyutrymme.

Handelsavtal ska skapa jobb, fortsätter Linde. Handeln ska öka så företagen kan anställa vilket ska öka jobben och skatteintäkterna. Så kommer då CETA öka jobben? Antagligen inte. Det finns åtminstone inga trovärdiga belägg för att så skulle vara fallet. En genomgång av liknande handelsavtal som NAFTA av amerikanska kongressens utredningsenhet har sett ytterst få (om några) nettoeffekter på arbetstillfällen (i någon riktning). EU beställde en rapport som år 2011 förutspådde effekterna av CETA till, i de mest optimistiska scenariot, en BNP-ökning på lång sikt för EU:s del på 0,03 % och en ökning av den totala exporten på 0,07 %. Dessa högst marginella effekter (som en jämförelse beräknar EU-kommissionen att TTIP skall ge en BNP-tillväxt på 0,5 %) är dessutom framräknade med hjälp av CGE-modellering, en metod som kritiserats av forskare (se ex. Siles-Brugge & De Ville, 2014) för att överskatta de ekonomiska effekterna av liknande avtal.

CETA-avtalet må vara komplext, men när vår granskning visar att handelsministerns resonemang haltar betydligt på inte mindre än fem punkter är det långt ifrån godkänt.

Kommentarer inaktiverade.