Så hotar amerikanska TTIP-förslag framtida lagstiftning

Förra veckans TTIP-läckor har skapat rabalder runtom i Europa. Nu visar vår första analys att det finns all anledning att vara orolig. Skulle USA:s förslag kring regulativt samarbete inkluderas i det färdiga avtalet kan det bli enormt mycket svårare att lagstifta till skydd för människor och miljö i framtiden.

Frågan om regulativt samarbete har varit i skottgluggen sedan tidigare, då läckta EU-förslag fått civilsamhället att se rött och rubricera förslaget som det ”ultimata verktyget” för att förhindra eller försvaga framtida lagstiftning till skydd för hälsa, arbetare och miljön. Så vad avslöjar de nya TTIP-läckorna? USA:s förslag är än värre.

Vår analys har fokuserat på de förslag som är s.k. U.S brackets i kapitlet om regulativt samarbete. Detta betyder att EU ännu inte accepterat USA:s förslag, men att detta är vad USA gått fram med i förhandlingarna och vill få med. Vi kikar;

Artikel X.8 – transparent utveckling av regleringar
Under den här paragrafen vill USA att ansvarig lagstiftare, i EU:s fall antingen på EU-nivå eller medlemsstatsnivå, skall offentliggöra textförslag på den lagstiftning de tar fram, en förklaring om varför lagstiftningen behövs, hur den uppnår sina mål, skälen bakom det specifika innehållet, samt alternativa lösningar i stället för lagstiftning. Dessutom ska det material lagstiftningen vilar på offentliggöras samt namn och kontaktinformation till en individuell person som kan svara på frågor om lagstiftningen. Och det är bara ett urval av alla krav USA under denna artikel vill ställa på lagstiftaren.

Dessa krav stärks ytterligare i artikel X.13 där USA exempelvis vill ställa upp snäva definitioner gällande konsekvensanalyser av ny lagstiftning, där återigen behovet av lagstiftningen skall beläggas, rimliga alternativ till lagstiftningen (så som att inte lagstifta alls) utvärderas, m.m. Kort sagt måste all ny lagstiftning och regleringar motiveras, medan policyvalet att inte göra ett dyft inte behöver motiveras med ett ord. USA:s förslag är således kraftigt inriktat mot ett bevarande av status quo, d.v.s. så lite ny lagstiftning och regler som möjligt. Just det här sker redan i USA och benämns av den stora amerikanska konsumentorganisationen Public Citizen som ”paralysis by analysis” (Sv. ungefär; förlamning genom överdriven analys).

Bilden av TTIP som ett potentiellt effektivt verktyg för att försena och hämma ny lagstiftning förstärks ytterligare i paragraf X.9. Där ställer USA krav på att lagstiftaren måste utvärdera de kommentarer kring lagstiftningen/regelverket som skickats från den andra parten eller en person från den andra parten (läs företag) kring vilka effekter lagstiftningen har på handeln, och dessutom bemöta den. Det här ska även ske innan lagförslaget skickas för beslut (ex. till riksdagen) så att det kan ändras utifrån de kommentarer som ges. Minst 60 dagar måste ges för att ta emot kommentarer, samt beakta förfrågningar om att utöka denna period, i enlighet med X.8. Vi pratar alltså här om ett påtvingat remissförfarande som, till skillnad från hur det fungerar i Sverige idag, inte riktas mot utvalda myndigheter och organisationer, utan där kommersiella särintressen skall agera remissinstanser i all lagstiftning och där deras ”bidrag” måste beaktas och bemötas.

I artikel X.14. ”bevisbaserat beslutsfattande”, återkommer samma teman med krav på att i samband med att ett färdigutvecklat lagförslag presenteras, enligt USA:s definition på EU- eller medlemsstatsnivå (Sverige), ska parten publicera en detaljerad förklaring av;
Lagförslaget, inklusive dess syfte, hur lagförslaget uppnår detta syfte, hur det kan stärkas av den ”data” och ”bevisning” som använts i samband med utvecklingen av lagförslaget, samt identifiera huvudsakliga alternativ till lagstiftningen m.m. Under X.15 vill USA att en ”intresserad person” (läs företag) ska kunna be en myndighet att ändra eller dra tillbaka en reglering som enligt ”personen” har blivit ineffektivt när det gäller att skydda ex. hälsa eller säkerhet, eller, vilket vi ponerar lär vara fokus,
”blivit en större börda än nödvändigt för att uppfylla sitt mål (med beaktande av dess påverkan på handeln)”. Dessutom ska, intressant nog, även lagstiftning där ”omfattande förändringar skett gällande relevant vetenskaplig utveckling eller baserar sig på utdaterad information”. Den formuleringen bör ses med beaktande av USA:s historia av att beskriva EU:s försiktighetsprincip som ovetenskaplig.

Det är dock inte bara framtida lagstiftning som ska granskas och påverkas, utan även tidigare lagstiftning. Under artikel X.16 ”Retrospective Review of Regulations” (sv. ung. Genomgång av tidigare lagstiftning) vill USA att parterna på kontinuerlig basis ska se över existerande lagstiftning i syfte att avgöra huruvida de behöver förändras eller dras tillbaka, antingen på initiativ av en tillsynsmyndighet eller på en begäran från en ”person” (företag) i enlighet med artikel X.15.

För att summera; det USA föreslagit i det regulativa kapitlet för TTIP skulle med största sannolikhet allvarligt försena, försvåra och potentiellt försvaga ny lagstiftning som syftar till att stärka skyddet för exempelvis konsumenter, miljön eller klimatet, såväl för EU som helhet som Sverige som medlemsland. 

Det återstår att se huruvida EU kommer att tillmötesgå USA:s förslag på det här området. Handelskommissionär Cecilia Malmström har på sin blogg skrivit att ”Inget handelsavtal med EU kommer någonsin sänka vår nivå på konsumentskydd, livsmedelssäkerhet eller miljön”. Den uppmärksamme noterar att det  i sammanhanget inte betyder någonting alls, eftersom farhågan här är att framtida försökt att stärka standarder kan försvåras avsevärt.

Det Malmström pratar om är tvärtom exakt det bevarande av status quo som USA vill se. 

Kommentarer stängda.