Fel från båda håll i TTIP-debatten

Vi har tidigare granskat Svenskt Näringslivs påståenden om TTIP, en granskning som uppenbarligen var lyckad eftersom Svenskt Näringsliv trots upprepade propåer inte bemött kritiken. Då utlovades att även att granska det som växt fram som Svenskt Näringslivs direkta motsats i den svenska debatten om TTIP; organisationen Skiftets (tidigare Alliansfritt Sverige) påståenden om avtalet. Mycket material på de här områden finns redan i den tidigare granskningen, så kolla gärna in den för fler referenser. Granskningen har försenats (av en massa skäl), men här är den nu. Skiftets påståenden om avtalet i kursivt, granskningen i vanlig text.

TTIP öppnar dörren för tvångsprivatisering: Avtalet ska göra det lättare för företag att göra vinster på bekostnad av den allmänna vattenförsörjningen, vård, skola och omsorg. Företag som Attendo skulle genom TTIP kunna stämma svenska staten för att man hindras att ta ut vinster ur välfärden. Det sätter företagens vinster framför förnuft och folkets vilja.

Nej. Nu är tjänstedelen av avtalet extremt komplex, men att påtvinga liberaliseringar är ingenting som tycks bli en konsekvens av avtalet. Däremot kan ”frivilligt” genomförda liberaliseringar antas som den nya normen för standard av liberalisering, varav denna liberalisering ”låses in” som den nuvarande acceptabla nivån, via det som på tekniskt språk kallas för ratchet clause och ”standstill obligations”  (s. 26).

Så här funkar det; TTIP använder så kallad negativ listning för tjänster. Det är nytt för EU:s del och innebär, till skillnad från en positiv lista, att alla tjänster och sektorer per definition är öppna för liberalisering (marknadstillträde/lika behandlingsprincip). Allt som inte skall falla under detta kriterium måste explicit exkluderas. I en positiv lista skriver man upp vad man vill liberalisera, med negativ lista allt som inte ska det. Det innebär, förutom att liberalisering är norm, att framtida tjänster kan bli liberaliserade per definition samt att undantagen måste vara extremt vattentäta (vilket är väldigt svårt) för att tydligt exkludera sektorer och undvika inlåsningseffekter.

Så; ingen tvångsprivatisering. Däremot välgrundad oro för inlåsningseffekter och problem att återta privatiserade sektorer i offentlig regi.

TTIP äventyrar vår hälsa: Vad som är tillåtet i USA, skulle bli lagligt i EU – vilket skulle öppna upp för fracking [6], genetiskt modifierade livsmedel och hormonbehandlat kött. Småskaligt jordbruk kommer försvagas och livsmedelsindustrin får ännu mer makt.

Ordvalet här är inget vidare. Här förutsätter Skiftet återigen vad som kommer att ske, inte vad som riskerar att bli en potentiell konsekvens av avtalet. Ja, det finns välgrundad oro, som nämns av flera rapporter, samtidigt som EU-kommissionen å sin sida har utlovat att inte öppna upp för GMO eller tillåta hormonbehandlat kött på EU:s marknad. Vi vet att amerikansk industri vill se att förbudet mot hormonbehandlat kött försvinner i TTIP, och att amerikanska jordbruksdepartementet ser EU:s ”trasiga process för bioteknik” som något som kan ordnas inom ramen för avtalet. MEN; detta betyder inte att avtalet kommer att innebära detta.

Att avtalet skulle öppna upp för fracking är en långt dragen slutsats. Det finns oro för att EU:s vilja att inkludera ett energikapitel i avtalet och därigenom lätta på amerikanska exportrestriktioner av skiffergas och råolja kan få omfattande negativa effekter för klimatarbetet, och i sin tur expandera fracking i USA. Däremot är det mindre utrett om detta skulle påverka fracking i EU. Metoden är idag förbjuden i en del men långtifrån alla medlemsstater. En ny studie från EU-parlamentets utredningsenhet ser det som mycket osannolikt att USA skulle gå med på kraven från EU och europeisk industri om att ha med ett energikapitel i avtalet och tillåta lättnader av den amerikanska energiexportrestriktioner.

Här använder således Skiftet igen tvärsäkra påståenden om vad avtalet kommer att innebära. Det stämmer inte. Det finns farhågor för att avtalet kan få den här effekten, vissa mer välgrundade sådana än andra, men det återstår att se när avtalet är färdigförhandlat.

TTIP undergräver friheten: Det skulle innebära en högre grad av övervakning av internetanvändare. Överdriven upphovsrätt begränsar tillgången till kultur, utbildning och vetenskap.

Vi vet faktiskt inte så mycket om immaterialrättsdelen av avtalet, varav påståendet att ”avtalet undergräver friheten” får ses som väl tilltaget. Utifrån CETA-avtalet så vet vi att många av de kritiserade skrivningarna från ACTA-avtalet återuppstått, och via läckor från TPP-avtalet (avtal mellan USA och länder runt Stilla havet) vet vi att USA driver en linje på det här området som utan tvekan kan få stora negativa effekter för den personliga integriteten, men det återstår att se var texten landar i TTIP-avtalet. I vår granskning av Svenskt Näringslivs argument, som till skillnad från Skiftet inte ser några hot alls mot den personliga integriteten, skrev vi att ”…oron kring TTIP, som förhandlas mellan två parter som föreslår väldigt långtgående förslag på det här området inom ramen för andra liknande handelsavtal, rimligen (är) berättigad”. Så är det också. Att det finns välgrundade farhågor kring att avtalet kan påverka friheten på internet är ett faktum, men det är också här problemet med Skiftets argumentation blir som tydligast; De hävdar att avtalet ”undergräver friheten”, ”skulle innebära en högre grad av övervakning”, osv. Vi vet inte detta. Det finns starka skäl för att befara att detta kan bli en konsekvens av förhandlingarna om TTIP, men avtalet är inte klart och därav kan Skiftets tvärsäkra påståenden om avtalets effekter inte underbyggas.

1. TTIP och Miljön

Handelsavtalet innebär att regleringar som ska rädda miljön inte går att genomföra, om de samtidigt begränsar företags möjlighet att göra vinst. Det kan dessutom komma att introducera det riskabla utvinningsättet för olja och gas fracking i Europa, och göra det möjligt att stoppa massa kemikalier i våran mat.

Den här texten är tagen från en sida som inte längre finns, oklart varför, men den låg åtminstone ute i flera månader varav den är värd att ta upp. Här hävdar Skiftet att regleringar som ska rädda miljön inte går att genomföra, om de samtidigt begränsar företags möjlighet att göra vinst. Det stämmer inte. Regleringar går allt som oftast att genomföra, om den politiska viljan att göra det finns. Det avtalet kan innebära är förseningar, eller att staten kan behöva betala kompensation till företagen för lagstiftning som negativt påverkar värdet av företagets investeringar. Det är förstås illa nog. Flera rapporter menar att ISDS innebär allvarliga potentiella nackdelar för möjligheterna för stater att genomföra sin politik, (s.92-93) och nära 160 civilsamhällesorganisationer menar att EU:s planer på att inkludera ett regulativt samarbetsorgan i avtalet kan förhindra eller försvaga framtida standarder. Men att påstå att det är detsamma som att regleringar för att rädda miljön inte går att genomföra är väl magstarkt.

För att summera; Skiftet påstår flera saker om avtalets konsekvenser som det i nuläget inte finns fog för. Det finns farhågor, det finns potentiella risker, men Skiftet säger konsekvent att dessa risker är en realitet och ”kommer” att inträffa som en effekt av TTIP. Det är att överdriva. Det finns förstås politiska skäl av en kampanjorganisation som Skiftet att tala i dessa termer.

Vad vi dock ser är en polariserad debatt där å ena sidan Svenskt Näringsliv överdriver grovt och illa underbyggt åt sitt håll, och Skiftet i sin tur lyfter fram potentiella risker som en direkt verklighet å sin sida. För den som vill få ”objektiv” information och har gott om tid att grotta ner sig i detaljer så släppte EU-parlamentet nyligen ett dokument som ger en översyn av alla rapporter som parlamentets utredningsenhet släppt om TTIP. Omfattningen ger ett sken av hur viktig den här frågan faktiskt är.

Kommentarer stängda.