Granskning av Svenskt Näringslivs påståenden om TTIP visar på brister

Svenskt Näringsliv, som är en ivrig förespråkare av TTIP och annonserar friskt i frågan, har på sin hemsida sammanställt en lista på elva, som de påstår, myter om TTIP. Så hur håller deras påståenden vid närmare granskning? Förbered dig för mastig läsning – glögg och pepparkakor rekommenderas som sällskap så här inför julafton.

(Svenskt Näringslivs påståenden i kursivt, vår granskning av påståendena i normaltext).

1. Ett hot mot demokratin?

EU:s förhandlingar med USA om ett Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar (TTIP) grundar sig på ett mandat som har godkänts av demokratiskt valda ledare för EU:s medlemsländer. När förhandlingarna är slutförda kommer alla avtalstexter att publiceras, och det slutgiltiga handelsavtalet måste godkännas både av alla EU:s medlemsländer och av Europarlamentet.

Intressant nog säger Svenskt Näringsliv här ingenting om innehållet, enbart processen. Bara för att avtalet i slutändan skall godkännas av demokratiskt valda parlament betyder det förstås inte att innehållet i avtalet inte kan få negativa konsekvenser för demokratin som sådan.

Innehållet i avtalet har kritiserats för att kunna utgöra ett hot mot befintliga demokratiska processer. Det gäller såväl den kontroversiella tvistlösningsmekanismen ISDS, som upprättandet av ett så kallat regulativt samarbetsråd, en instans som enligt Corporate Europe Observatory, en organisation som granskar lobbyismen inom EU, ”fundamentalt skulle förändra EU:s lagstiftningsförfarande och ge stort inflytande till ekonomiska särintressen”.

2. Ett hot mot Sveriges möjlighet att lagstifta om skydd för liv, hälsa och miljö?

Ett avtal kan inte inskränka ett lands rätt att lagstifta som det själv vill. Så kallade investerings-skyddsregler (ISDS) är till för att i sista hand ge företag som får sin egendom beslagtagen utan ersättning rätt att kräva det. Inget land har såvitt känt avstått lagstiftning av rädsla för detta. Talet om att företag skulle kunna stämma en stat på grund av utebliven vinst är felaktigt. Det nyss förhandlade avtalet mellan EU och Kanada innehåller till exempel klara undantag från ersättningsrätt när en lagstiftning rör hälsa, säkerhet och miljö.

Nya Zeeland, som planerar att införa en liknande lagstiftning som Australien (plain packaging) om märkning på cigarettpaket, har tidigare meddelat att man planerar att avvakta resultatet av den stämning (via ISDS) som tobaksjätten Philip Morris riktar mot Australien, just på grund av denna rädsla. Stater kan lagstifta i syfte att skydda folkhälsan, men inte utan att vara beredda att bli stämda på miljardbelopp, vilket får uppenbara konsekvenser.

Tvärtemot vad Svenskt Näringsliv hävdar så menar 120 akademiska experter från Europas ledande universitet att investeringsskyddet och ISDS i TTIP och CETA (avtalet med Kanada) inte alls ger några klara undantag för lagstiftning som rör hälsa, säkerhet och miljö, utan misslyckas med att garantera rätten att reglera. Forskarna påpekar omfattande brister med EU-kommissionens förslag på ISDS (även om det är en förbättring mot tidigare) och ser inga skäl att inkludera den kontroversiella mekanismen i TTIP.

3. Ett hot mot den offentliga servicen?

EU:s medlemsländer bestämmer själva om de vill eller inte vill lägga ut allmännyttiga tjänster som vård, utbildning, allmän infrastruktur och vattenförsörjning på entreprenad till privata serviceföretag. Redan nu har ett antal medlemsländer i EU valt att låta privata företag leverera sådana tjänster, medan andra valt att inte göra det. TTIP kommer inte att ändra på det förhållandet.

Faktum är att det mesta tyder på att TTIP, i likhet med CETA, på ett avgörande plan förändrar hur detta görs idag. Vidden av tjänster som inkluderas i TTIP är bred och kommer att bryta mot EU:s tidigare förfarande i frihandelsförhandlingar genom att, åtminstone delvis, baseras på en så kalland ”negativ listning” (negative list approach). Detta gäller även i CETA-avtalet med Kanada och betyder att alla sektorer är öppna för liberalisering om de inte explicit nedtecknas som exkluderade. Detta kan resultera i ett framtvingande av avreglering av icke listade tjänster men också försvåra för länder att vända pågående eller redan genomförd avreglering. Negativlistning har bl.a. stött på omfattande kritik från fackligt håll.

Den välkända kanadensiska tankesmedjan ”Canadian Centre for Policy Analysis” finner i sin analys att CETA, via ex. användandet av negativ listning, kan tvinga fram privatisering av såväl befintliga som framtida offentliga tjänster och verksamheter.

EU-kommissionen har hävdat att man avser att exempelvis exkludera vattenförsörjning, men även om detta görs återstår alltså farhågor kring flera områden.

 4. Ett hot mot livsmedelssäkerheten?

TTIP kommer inte att innebära att livsmedelsprodukter som är förbjudna på EU-marknaden plötsligt kommer att bli tillåtna. EU-kommissionen har konsekvent understrukit att produkter som hormonbehandlat kött, klortvättad kyckling och nya genmodifierade produkter inte kommer att tillåtas på EU-marknaden – EU-kommissionens förhandlingsmandat förbjuder helt enkelt ett sådant resultat. Samtidigt kommer USA inte att tillåta ett antal europeiska matprodukter (till exempel vissa ostprodukter) på den amerikanska marknaden, eftersom de inte uppfyller USA:s hygienstandard.

Att EU:kommissionens förhandlingsmandat skulle förbjuda ett sådant resultat är en sanning med modifikation. Språket i mandatet är väldigt luddigt i juridiska termer. Man skall ”sträva efter” (s.5 i mandatet), man skall få lagstifta för att uppnå ”legitima politiska mål”(s.4) (vem avgör vad som är legitimt?)”,  avtalet (s.5) ”borde erkänna att parterna inte bör uppmuntra handeln eller utländska investeringar genom att sänka inhemska standarder på miljö-, hälso- eller det arbetsrättsliga området”. Epitetet ”vattentätt” är kanske inte det första som dyker upp.

Även om EU-kommissionen mycket riktigt kontinuerligt hävdat att ex. hormonbehandlat kött inte ska komma in på EU:s marknad finns det inget i de texter som läckt som styrker det. Tvärtom, menar organisationen IATP som analyserat läckta dokument på området. Inte heller en studie från EU-parlamentet som analyserat risker och möjligheter för EU:s mat- och jordbrukssektor via TTIP finner några sådana garantier. I stället ser man två stora risker; om handeln liberaliseras utan regelkonvergens riskerar amerikanska jordbruksprodukter med helt andra produktionskostnader att hota EU:s producenter som måste följa EU:s regelverk, bl.a. rörande GMO, användning av bekämpningsmedel samt livsmedelssäkerhet inom köttindustrin. Om regelkonvergens skulle innebära liknande förutsättningar, skulle risken för en harmonisering nedåt (till lägre standarder för ex. livsmedelssäkerhet) vara påtaglig, vilket skulle kunna leda till omfattande förändringar i EU:s lagstiftning och påverka exempelvis försiktighetsprincipen.

5. Ett hot mot miljön?

TTIP kommer inte att medföra att EU:s miljönormer sänks. EU-kommissionens förhandlingsmandat förbjuder ett sådant resultat. TTIP kommer däremot tillåta att tillsynsmyndigheter samarbetar för att få bort onödiga och repetitiva tillståndsprocesser och onödiga krav för produktstandarder, när vi har samma nivå på miljöskyddet på båda sidor av Atlanten. Det kommer att resultera i en mer ändamålsenlig och effektiv reglering, vilket i sin tur kommer att innebära ett i praktiken bättre skydd för konsumenter och arbetstagare.

Återigen hänvisas det till förhandlingsmandatet. Se invändningar mot den slutsatsen i punkt 4 här ovan. Här är det även värt att notera att Svenskt Näringsliv tydligen har bättre insyn än en överväldigande majoritet folkvalda politiker, eftersom de kan uttala sig om vad TTIP exakt ”kommer” innebära på det här området. Tyvärr finns inga bevis för att detta stämmer. Tvärtom. I stället menar en mängd miljöorganisationer (däribland Världsnaturfonden och Greenpeace) att det finns betydande risker med avtalet ur miljösynpunkt. Även en studie från EU-parlamentet pekar på att avtalet kan få stora konsekvenser på miljöområdet och att utvecklingen därför måste bevakas mycket noggrant. I grunden handlar mycket om oron kring EU-kommissionens intention att inom ramen för förhandlingarna ta bort så mycket som hälften av alla politiskt påverkbara icke-tariffära handelshinder. Icke-tarrifära handelshinder utgörs till största del av olika former av standarder och regleringar. Flera studier har pekat på att en så stor andel regler och standarder knappast kan harmoniseras eller ges undantag ifrån utan att påverka miljö- och eller konsumentskydd.

Därutöver skiljer sig EU:s och USA:s lagstiftning på miljöområdet kraftigt åt. Ett område där vinsterna förväntas bli stora är kemikalier. Avtalets potentiella konsekvenser på detta området är så stora att drygt 110 miljöorganisationer krävt att kemikalier helt plockas bort från förhandlingarna. Det är inte enbart miljöorganisationer som lyfter farhågorna, det gör även exempelvis den svenska myndigheten Kommerskollegium som menar att avtalet, potentiellt, kan ”förlänga lagstiftningsprocessen och därmed hämma utvecklingen mot mer säkra kemikalier” (s.68).

6. Ett hot mot klimatet?

TTIP kan antas innebära en mycket marginell ökning av koldioxidutsläppen, som en följd av ökad produktion, transport och konsumtion. Denna ökning av utsläppen kommer sannolikt att kompenseras av effektivare produktion och distribution, vilket leder till att avtalets påverkan på miljön minskar.

Till att börja med så är det värt att notera att Svenskt Näringsliv här erkänner att avtalet lär leda till ökad klimatpåverkan. Å andra sidan utelämnar man helt de aspekter som har fått miljöorganisationer på båda sidor Atlanten att hävda att avtalet kan hota klimatarbetet. Farhågorna bygger på EU:s kommissionens ambitioner på energiområdet i avtalet – en position som läckte ut. EU-kommissionen vill exempelvis få tillgång till storskalig import av amerikansk skiffergas och råolja samt tjärsand från Kanada – något som skulle kunna bli en katastrof för klimatet.

Dessutom har EU-kommissionen medvetet urvattnat EU:s egen klimatlagstiftning, till synes som en direkt konsekvens av de pågående förhandlingarna om CETA och TTIP. Det så kallade bränslekvalitetsdirektivet (Fuel Quality Directive) syftar till att minska EU:s utsläpp från drivmedel och som ett led i detta arbete märka ut mer växthusgasintensiva bränslen, däribland tjärsand. EU:kommissionen utannonserade dock nyligen att man avser att slopa kravet på att särskilt märka ex. tjärsand, som är betydligt mer växthusgasintensivt än konventionell olja. Kommissionens beslut fick exempelvis miljöorganisationen Greenpeace att hävda att Kommissionen medvetet urvattnar lagstiftningen som en konsekvens av TTIP och därigenom sätter handelsförhandlingarna framför miljön. EU-parlamentet försökte så sent som förra veckan stoppa EU-kommissionens planer, men var 38 röster ifrån att uppnå kvalificerad majoritet, vilket behövdes för att stoppa förslaget.

7. Ett hot mot arbetstagarnas rättigheter?

TTIP kommer inte att undergräva arbetstagarnas rättigheter i EU eller i USA. Istället kommer det att förstärka skapandet av nya arbetstillfällen både i EU och USA och säkerställa att vi inte förlorar ännu fler jobb till Asien. TTIP beräknas skapa 1,3 miljoner nya jobb i EU och 1,1 miljoner nya jobb i USA.

Här har Svenskt Näringsliv egentligen två argument; 1. Det blir inga problem för arbetsrätten via TTIP, och 2. Avtalet kommer att skapa 1,3 miljoner nya jobb. Även här saknas det ordentligt underlag för deras slutsatser.

Den fackliga oron över TTIP baseras delvis på faktumet att USA inte skrivit under flera av ILO:s kärnkonventioner. Världens största fackförbund, IG Metall, har sedan tidigare krävt att förhandlingarna avbryts. Ordföranden Detlef Wetzel varnar för att omfattande liberaliseringar kan påverka arbetare inom EU negativt, just då bristen på flera grundläggande arbetsrättsliga normer i USA ger en konkurrensfördel prismässigt för amerikanska företag, och därigenom skulle riskera ett indirekt tryck på att arbetsrätten urholkas även inom EU.  Fackliga paraplyorganisationer på båda sidor Atlanten (AFL-CIO och ETUC) har påpekat flera uppenbara risker med avtalet ur arbetsrättslig synpunkt. Även i Sverige är denna oro omfattande, och exempelvis LO har varnat för konsekvenserna om avtalet inte utformas på rätt sätt.

Märk väl att Svenskt Näringsliv inte har några argument till varför deras påstående om att TTIP inte kommer undergräva arbetsrätten stämmer. Rimligen har man sett lika lite av det färdiga förslaget som folkvalda politiker.

När det gäller påståendet om att TTIP skulle ge 1,3 miljoner nya jobb i EU så kan det vara på plats att belysa var den siffran kommer ifrån. Den härstammar från den här studien av Bertelsmann Foundation. Studien har totalsågats från en mängd håll, även av svenska ekonomer, och EU-kommissionen har kallat resultaten orealistiskt höga (s.11). Faktum är att trots de uppblåsta kalkylerna (Bertelsmann baserar sin studie på helt andra antaganden än övriga studier om TTIPs ekonomiska effekter) är den årliga effekten väldigt liten.

Den studie som EU-kommissionen själva hänvisar till kommer exempelvis inte i närheten av samma tillväxtsiffror, och då kan det vara värt att poängtera att även den studien fått kritik för orealistiska antaganden om avtalets effekter.

Det kan här även vara värt att referera till de siffror om tillväxt och ”pengar i plånboken” som cirkulerat i den svenska debatten, och hur även dessa siffror bygger på orimliga antaganden.

Kort sagt; att avtalet faktiskt skulle resultera i 1,3 miljoner nya jobb får, med bakgrund av detta, ses som ytterst osannolikt.

8. Ett hot mot den personliga integriteten?

TTIP kommer inte att ifrågasätta sådana grundläggande rättigheter i EU som yttrandefrihet och informationsfrihet och det kommer inte att hämma några EU-förordningar som rör datasäkerhet och dataskydd. Överföring, lagring och behandling av data är oumbärligt för 2000-talets ekonomiska verksamhet. För att säkerställa tilliten hos användarna är det absolut nödvändigt att villkoren för gränsöverskridande dataflöden är i överensstämmelse med de datasäkerhetsstandarder och de regelverk som tillämpas i det land där den som datauppgifterna gäller är bosatt i.

Återigen framför Svenskt Näringsliv tvärsäkra påståenden om effekterna av TTIP. På detta område finns det väldigt lite information från förhandlingarna att tillgå, men det är värt att ta en titt på vad parterna driver inom ramen för andra, liknande förhandlingarna.

EU har nyligen avslutat förhandlingarna med Kanada om CETA-avtalet, som innehåller avsnitt som berör just den personliga integriteten. Den kanadensiske professorn i juridik, Michael Geist, har sedan tidigare kunnat visa hur läckta förslag från CETA i all väsentlighet är identiska med det av EU-parlamentet förkastade ACTA-avtalet, ett avtal som ledde till massiva protester runt om i världen just för att det ansågs hota den personliga integriteten och fundamentala medborgerliga rättigheter.

USA förhandlar samtidigt ett annat omfattande handelsavtalet med ett flertal Stillahavs–länder, det så kallade Trans-Pacific Partnership (TPP). Efter att Wikileaks släppte ett hemligt dokument som klargjorde respektive länders positioner och föreslagna texter i förhandlingarna har kritiken varit omfattande mot USA:s linje och förslag som exempelvis skulle innebära ökad övervakning av vanliga användare på internet.

Nyligen läckte även USA:s position i de pågående TISA-förhandlingarna (där både EU och USA ingår bland parterna). Det läckta dokumentet väcker allvarliga farhågor om effekter för bl.a. medborgarnas dataskydd och EU:s nya dataskyddsförordning. Reaktionerna på förslaget har varit starka från många håll, bl.a. från den tidigare EU-kommissionären och numera ansvariga TISA-rapportören i EU-parlamentet, Vivianne Reding.

Med bakgrund av ovanstående är oron kring TTIP, som förhandlas mellan två parter som föreslår väldigt långtgående förslag på det här området inom ramen för andra liknande handelsavtal, rimligen berättigad.

9. Ett hot mot finansiell kontroll?

TTIP kommer inte att sänka nivån på regleringen av finanssektorn. Istället kommer ökat samarbete mellan finansiella tillsynsmyndigheter på båda sidor av Atlanten att möjliggöra snabbare och konsekventare implementering av finansiella reformer i linje med den inriktning som G-20 länderna är överens om. Den senaste finanskrisen har visat hur viktigt det är att ha ett brett och samordnat synsätt bland världens ledande ekonomier när det gäller regleringen av finansiella tjänster. Detta ligger i konsumenternas och skattebetalarnas intressen och kommer inte att leda till en avreglering av finansmarknaden utan istället till ett mer sammanhållet regelverk.

Just finanssektorn i de här förhandlingarna är intressant, eftersom det i första hand är USA som är oroliga för att EU via förhandlingarna kan försöka försämra amerikanska framsteg för att reglera finansmarknaden, exempelvis Dodd-Frank Act. Därför har de amerikanska förhandlarna varit ytterst motvilliga att inkludera finansiella tjänster inom ramen för TTIP, något som däremot EU lobbar friskt för. Även näringslivet (ex. Trans-Atlantic Business Council) vill definitivt ha med finansiella tjänster i avtalet. Flera organisationer har dock varnat för att en förbättrad reglering av finanssektorn på båda sidor Atlanten kan omintetgöras via TTIP. En studie från EU-parlamentet som utvärderat EU:s existerande handelsavtal när det gäller finanssektorn finner att ”Utarbetandet av nya regulatoriska discipliner i dessa handelsavtal har gett upphov till betydande oro, särskilt när det gäller frågan om policyutrymme för tillsyn, reglering och annan lagstiftning för att säkerställa integriteten, stabiliteten och effektiviteten i den finansiella sektorn” (s.37). Även om det finns text i ex. CETA-avtalet som skall åtgärda detta finner studien samtidigt att effekten av dessa provisioner är oklar. 

Samtidigt menar en annan studie från EU-parlamentet (som ni kanske märker pumpar ut en hel del vettiga studier) att behovet att stärka konsumentskyddet på finansmarknaden är omfattande, såväl i EU som USA.

Svenskt Näringsliv hävdar alltså att TTIP inte kommer att sänka nivån på regleringen av finanssektorn. Oron är även på denna punkt omfattande, och den kommer alltså inte enbart från NGO:er, utan också inifrån den amerikanska regeringen och kongressen. Återigen har Svenskt Näringsliv i det här fallet inga substantiella bevis för sitt påstående.

10. En hemlig överenskommelse?

EU:s medlemsländer, EU-parlamentet och andra inblandade parter blir regelbundet informerade om läget i förhandlingarna av EU-kommissionen. Kommissionen har också tillsatt en rådgivande grupp sammansatt av representanter för konsumenter och representanter från miljörörelsen, näringslivet och fackföreningsrörelsen för att assistera förhandlare och förse förhandlingsprocessen med indata. EU-handlingar som berör olika branscher (till exempel kemi-, kosmetik-och bil-branschen) har publicerats av EU-kommissionen. Utöver det har offentliga samråd genomförts, både innan förhandlingarna påbörjades och under det att de pågått, som till exempel innefattar en metod för tvistlösning mellan investerare och stat. Men, som i alla förhandlingar är detaljerna i förhandlingsstrategin konfidentiella för att säkerställa att man ska kunna åstadkomma bästa möjliga resultat.

Det stämmer att EU-kommissionen tillsatt en grupp av representanter från både industrin och miljö/arbetarrörelsen, men denna grupp tillsattes först i januari 2014 och som en konsekvens av de då omfattande protesterna mot bristande öppenhet och slagsida åt industrin. Då hade förhandlingarna redan pågått ett halvår. Inför förhandlingarna höll EU-kommissionen 560 möten med olika intressenter. 92 % av de mötena var med ekonomiska särintressen. EU-kommissionen har även genomfört flera så kallade ”dialoger med civilsamhället”. När ett sådant möte hölls i januari i år visade det sig att 75 % av deltagarna på denna dialog var från industrin. Här finns en till synes uppenbar slagsida kring vilka intressen som kommer till tals inom ramen för förhandlingarna.

Även om nytillträdda handelskommissionären Cecilia Malmström utannonserat att insynen och öppenheten kring förhandlingarna skall förbättras, återstår många problem. Förhandlingarna har präglats av sådant hemlighetsmakeri så att EU:s ombudsman inlett två utredningar om bristande öppenhet. Bristen på insyn har även fått exempelvis Heidi Hautala, EU-parlamentariker från finska Miljöpartiet och den gröna gruppens koordinator i EU-parlamentets rättsliga utskott, att fråga sig om behandlingen av TTIP rent av bör bli en fråga för EU-domstolen.

11. Ett farligt exempel för resten av världen?

Syftet med TTIP är inte att sänka normer eller skyddsnivåer, inte heller att utestänga andra handelspartners från den transatlantiska marknaden. Tvärtom kommer TTIP att innebära effektiva och moderna normer och åstadkomma högsta möjliga nivå för skydd för konsumenter, arbetstagare och för miljön. Genom mer enhetliga normer gör vi det enklare för företag speciellt i utvecklingsländer att kunna sälja till den transatlantiska marknaden.

Återigen påstår Svenskt Näringsliv saker om konsekvenserna som det inte finns någon evidens för. Faktum är att den kritiserade studie som de hänvisar till under punkt 7 pekar på att övriga världen kan drabbas ganska omfattande av TTIP. Exempelvis pekar studien på förlust av hundratusentals jobb i såväl Kanada, Australien som Japan, och en tydlig (5-7 %) minskning av EU:s handel med länder i Nord- och Västafrika.

Är detta då troliga konsekvenser av TTIP? Nej, inte alls utifrån det vetenskapliga läget. Men det är intressant att Svenskt Näringsliv plockar godbitarna ur studien (1,3 miljoner jobb), men bortser helt från studiens övriga resultat (resten av världen drabbas hårt).

Faktum är att det i nuläget är mycket svårt att sia om konsekvenserna för övriga världen. Det beror helt på vilket färdigt avtal som slutgiltigt ligger på bordet. Innehåller det ISDS, storskalig användning av fossila bränslen som driver på klimatförändringarna, ökad antibiotikaanvändning, sämre livsmedelsskydd och regler kring kemikalier ja, då skulle de negativa konsekvenserna för övriga världen rimligen bli omfattande. Men avtalet är inte färdigt än, och även om denna oro är välgrundad återstår det att se vad vilket avtal som hamnar på bordet. Det avtalet har dock Svenskt Näringsliv sett lika lite som alla andra, varav organisationens tvärsäkra påståenden om effekterna på resten av världen inte riktigt håller.

Sammanfattning

I den här redogörelsen har vi presenterat mycket av den kritik som riktats mot förhandlingarna om handelsavtalet mellan EU och USA, TTIP. Detta är farhågor som baserar sig på vad som är känt om förhandlingarna, exempelvis utifrån läckta dokument eller vad EU tillkännagivit att man har som ambition att uppnå. Men det är just farhågor. En del kritik är beroende av vissa aspekter (om avtalet exempelvis innehåller tvistlösningsmekanismen ISDS), men den är omfattande. Svenskt Näringsliv påstår, utan några som helst hänvisningar, att alla dessa farhågor är så kallade myter. Ambitionen med det här inlägget har varit att bevisa att detta inte stämmer. Att kritiken mot avtalet på dessa områden inte grundar sig på lösryckta myter, utan grundar sig på vetenskapliga studier, regulativa skillnader och faktiska förhållanden.

Det är upp till läsaren att bedöma huruvida vi lyckats med denna ansats.

Nu tar vi kort jullov, och är i en anda av rättvisa tillbaka någon gång i början på januari med en granskning av Svenskt Näringslivs tillsynes ideologiska motpol, Skiftets, påstående om vad TTIP kommer att innebära. På återseende då!

Läs mer; Dagens nyheters ledare om TTIP, 21 december.
TTIP bör bli klart under 2015, hoppas EU:s regeringschefer.

One comment

  1. Odd Tarberg

    Takkar for god gjennomgang. Det er interessant at norske NHO (arbeidsgiverorg) er like uballansert positiv til TTIP. Også TISA, som det er like stor grunn til å advare mot, blir på same måte einsidig positivt framstilt av regjeringen.. Skremande liberalistisk offensiv…