Monsanto bland de flitigaste lobbyisterna kring TTIP

För några dagar sedan publicerade Corporate Europe Observaroty (CEO), en organisation som bevakar lobbyismen inom EU, en översikt över vilka intressen som EU-kommissionen träffat inför förhandlingarna om TTIP. Av de 560 möten som EU-kommissionen höll med intressenter inför förhandlingarna var 520 (92 %) med aktörer från näringslivet. Flitigast av alla var jordbruksindustrin (agri-business på engelska), som haft fler möten med EU-kommissionen än kemi-. finans-. bil- och läkemedelsindustrin tillsammans.

Termen agri-business har inte riktigt någon svensk motsvarighet, men vad det handlar om i det här fallet är företag som är aktiva inom matindustrin, bekämpningsmedel, grödor (GMO), livsmedelsberedning (food processing), m.m. Hit räknas urmysiga företag som Dupont, Syngenta, DOW och Monsanto, ett av de mest kritiserade företagen i världen. Ofta agerar man via paraplyorganisationer, exempelvis Croplife America.

Corporate Europe Observatory har även skärskådat vad jordbruksindustrin eftersträvar i förhandlingarna, och menar att industrin verkar se TTIP som ett perfekt redskap i syfte att motverka existerande och framtida lagstiftning på matområdet som syftar till att skydda konsumenter, miljön och djuren. Vi kommer att gå igenom hela CEO:s analys mer utförligt nästa vecka, men för den som inte kan hålla sig finns den här (på engelska).

Kika förbi i morgon igen då det blir fler nyheter om de pågående TTIP-protesterna i Storbritannien samt om ett gemensamt utspel från de europeiska och amerikanska facken (som blir allt mer kritiska mot TTIP). På återseende.

One comment

  1. Margareta Nobell

    TTIP-reklam förekom även under Almedalsveckan där en enig panel utfrågades av en mediabrud som också var för TTIP men skulle agera ”djävulens advokat” och ställa jobbiga frågor. Fullsatt seminarium som applåderades av näringslivet och många politiska aktörer för att man bl a lovade att det skulle bli lättare att vara småföretagare och att handla med USA. Svenska politiker är alltför naiva när näringslivets PR-skolade lobbyister får föra talan obehindrat. Och det är inte demokratiskt om man ser till att politiker lyssnar till dem som har resurser, ekonomiskt, så länge kritikerna är fritidspolitiker och medborgare som saknar dessa resurser att påverka genom PR-byråer mm. Det är storföretagen som styr världen genom sin lobbyism, stöd till utvalda politiker – och bara för att många av våra politiker vill gosa sig med framgångsrika entreprenörer som ett led i en identifikationsprocess. Det är måttet på framgång som lockar, tror jag, där makt och framgång framstår som mer attraktivt än ett ifrågasättande -dvs att göra det man borde, bli misstänksam när saker låter för bra, och att kritiskt granska verksamheter och löften.