TTIP är i allra hösta grad ett hot mot folkhälsan, Anne Ramberg

I ett inlägg på sin blogg kritiserar Anne Ramberg, generalsekreterare i Sveriges Advokatsamfund, bl.a. vänsterpartiets Jonas Sjöstedt för hans kritiska hållning till Investor-State Dispute Settlements (ISDS), som planeras att vara en del av TTIP. Ramberg menar, å sin sida, att kritikerna fått ISDS helt om bakfoten, att debatten är ”förvirrad” och att kritikerna främst på vänsterkanten yrvaket rusar ut i debatten ”med de underligaste beskrivningar om vad som nu är på gång” (hon nämner alltså inte oss gröna och vår kritik). ISDS är, enligt Ramberg, en i grunden nödvändig och bra mekanism för att skydda svenska företags exportintressen i världen. ”Den förtjänar inte att misstänkliggöras”.
Vi menar att hon har fel.

För att exemplifiera hur skev debatten är fokuserar Ramberg återigen på Jonas Sjöstedt. ”Han kostar på sig det, milt sagt, häpnadsväckande påståendet att ISDS skulle kunna skada den svenska folkhälsan!” Möjligen är inte Ramberg bekant med de stämningsförfaranden som tobaksbolaget Phillip Morris nu leder mot Australien och Uruguay, i Australiens fall för att landet valt att införa så kallad ”plain packaging”, det vill säga neutrala cigarettpaket med varningstext och bild. Detta görs i syfte att skydda folkhälsan, då rökning dödar i genomsnitt 40 australiensare varje dag. I EU är siffran 700 000 människor per år. Plain packaging har framhållits av Världshälsoorganisationen (WHO) som den i särklass mest effektiva åtgärden för att förebygga rökningens skadliga inverkan på folkhälsan. Effekterna av det tvistlösningsförfarande, via ISDS, som inletts är att flera länder, däribland Nya Zeeland, avsiktligt väntar med att införa plain packaging, just i avvaktan på utfallet i det stämningar som nu pågår, något som också Phillip Morris nöjt konstaterar att man uppnått i sin årsrapport (s.18). Det här är bara ett exempel på hur ISDS kan användas för att skada folkhälsan, tidigare stämningar har bl.a. riktats mot förbud av skadliga läkemedel, mot fracking (som via att förorena grundvattnet kan skada folkhälsan), ja, listan kan göras betydligt längre.

Ramberg menar vidare att TTIP syftar till att ”främja och trygga europeiska investeringar i USA liksom amerikanska i Europa”, och att detta huvudsakligen uppnås genom ISDS-mekanismen i syfte att skydda företagen från expropriation. Och nej, att stater godtyckligt skall få beslagta exempelvis företags fabriker kan vi nog enas om är oskäligt, men det är inte så termen ”expropriation” har använts av företagen i flera av de stämningsförfaranden som är aktuella. I det nämnda fallet med Phillip Morris stämningsansökan mot Australien så åberopar man olaglig expropriation. När bolaget Lone Pine i sin stämningsansökan mot Kanada för att delstaten Quebec förbjudit den miljöskadliga fracking-metoden så är skälet som anges, just det, olaglig expropriation. När gruvbolaget Infinito Gold nu stämmer Costa Rica för att landet förbjudit byggandet av en guldgruva för att den strider mot lagstiftning som ska skydda den känsliga regnskogen så är skälen som anges, återigen, olaglig expropriation och negativ särbehandling. Allt detta med precis den ISDS-mekanism som Ramberg förespråkar.

Att Ramberg, trots sin roll, inte litar på vare sig det europeiska eller amerikanska rättssystemet må vara  en sak, men varför anser hon att företags investeringar förtjänar ett större rättsligt skydd än vanliga människor? För det är inte som om företag vore rättslösa idag. Den nationella lagstiftningen i såväl EU som USA ger ett klart och tydligt skydd mot expropriation, och om detta inte vore nog kan företagen teckna försäkringar mot just detta. Varför skall ett privat system, som kringgår det nationella domstolarna, som sker utan ordentlig insyn, utan ansvarsutkrävande, utan möjlighet att överklaga, och som har kritiserats av nära 200 miljö-, konsument- och fackliga organisationer för att underminera demokratiska principer, ett system som läkare utan gränser menar ger läkemedelsindustrin ytterligare ett verktyg för att angripa generiska läkemedel (som räddar hundratusentals fattiga människors liv årligen), ja, varför Anne Ramberg behövs detta? Ser du inte riskerna?

Det vore vidare klädsamt om Anne Ramberg hade påpekat att hon i det här fallet företräder ett särintresse. Det är privata jurister, som via de avlöningssystem som finns idag (där de vid de flesta skiljedomstolar får betalt per fall), som tjänar stora pengar på att de här systemen finns och används. Corporate Europe Observatory, en organisation som granskar lobbyismen i EU, har tillsammans med Transnational Institute släppt en rapport som belyser just detta.

”Demokratin påstås hotad. Välkommen in i matchen, Sjöstedt! Så har det varit i många årtionden”, skriver Ramberg vidare. Det är värt att notera att vi Gröna var med i matchen redan 1995 då MAI-avtalet med liknande effekter först diskuterades, ett avtal vi också lyckades stoppa tack vare politiskt påverkansarbete. I sin senaste rapport om ISDS som släpptes för en dryg månad sedan pekar FN:organet UNCTAD på att antal ISDS-fall ligger kvar på en rekordhög nivå och att instrumentet fortsätter att användas av företag på ”nya sätt”. Bland annat har det holländska försäkringsbolag, Achmea, som tidigare stämt Slovakien (och vunnit) för att landet förbjudit vinster i välfärdssektorn, nu stämt Slovakien igen för ett nytt förslag (det tidigare ogiltigförklarades) om att plocka bort det privata intresset från välfärden. Det intressanta, som UNCTAD mycket riktigt poängterar, är att det enbart handlar om en proposition från regeringen som ännu inte behandlats i det slovakiska parlamentet. Stämningen sker alltså i avskräckande syfte. Det, om något, torde väl hota demokratiska principer?

Vad som därutöver skiljer TTIP från investeringsavtal där ISDS är en del är omfattningen. För det första är mängden företag som nu kan använda mekanismen enorm. Såväl amerikanska företag, eller europeiska företag via amerikanska dotterbolag och vice versa, ges möjlighet att stämma via ISDS. Men, till skillnad från Energy Charter (Europeiska Energistadgan) som Ramberg tar upp, planerar parterna att ge företagen möjlighet att stämma på precis alla områden som förhandlas. Att Ramberg överhuvud taget nämner Energy Charter är särskilt spännande, eftersom det är just via detta avtal som svenska Vattenfall vid två tillfällen stämt Tyskland, dels för stränga miljökrav på ett planerat kolkraftverk i Hamburg, samt dels för att Tyskland, just i syfte att skydda folkhälsan, beslutat att fasa ut kärnkraften med bakgrund av härdsmältan i Fukushima.

Anne Ramberg har gjort sig känd som en förkämpe för medborgerliga rättigheter, bl.a. via sin kritik mot det övervakningssamhälle som dåvarande justitieministern Tomas Bodström byggde upp. Vår förhoppning är förstås att hon även står upp för medborgerliga rättigheter och demokratiska principer när det gäller TTIP i allmänhet och ISDS i synnerhet.

// Carl Schlyter och Rikard Allvin

Uppdaterat
I ett nytt inlägg på sin blogg har Anne Ramberg kommenterat vårt inlägg. Vi konstaterar att Ramberg inte på någon avgörande punkt bemött vår kritik. Ingen vet hur Phillip Morris stämning mot Australien slutar, men oavsett utfall har Nya Zeelands process försenats  – vilket var vår poäng. Oavsett utfall har folkhälsan påverkats.

Ramberg anser att vi är ute och cyklar. 200 miljö-, medborgarrätts – och fackliga organisationer har kritiserat den här mekanismen, just för att den ger storföretag ökad makt på demokratins bekostnad. Vi kan enbart konstatera att om vi är ute och cyklar, ja, då är det stor trängsel på cykelvägarna.

Mer om TTIP idag; DN 1 och 2, SVD, Charles Berkow

Kommentarer stängda.