Näringslivet premieras återigen när regeringen diskuterar TTIP

Handelsminister Ewa Björling bjuder idag in till diskussion om TTIP i Arfurstens palats i Stockholm. Endast inbjudna får delta, varav det förstås är intressant att veta vilka regeringen valt att bjuda in. Och jodå, precis som väntat är det en överväldigande mängd företag och ekonomiska särintressen som premieras.

Listan över inbjudna uppgår till 137* namn (vi har endast låtit organisationernas namn stå kvar i dokumentet), som fördelas enligt följande;
79 företag eller branschorganisationer (allt ifrån Astra Zeneca till Svenskt Näringsliv)
36 Myndigheter eller liknande (Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, etc.)
9 Fackliga organisationer (där en majoritet utgörs av de uttryckligt positiva TCO, SACO och LO)
6 övriga (EU-Kommissionens representation, Svenska kyrkan, USA:s ambassad)
6 Miljö/Frivilligorganisationer (Naturskyddsföreningen, Läkare utan gränser)
3 Högskola/Universitet (Handelshögskolan och KTH)
* utöver dessa har även en representant från alla partier i näringsutskottet fått en inbjudan

Det framgår med all önskvärd tydlighet vilka det främst är som regeringen har intresse av att diskutera med. Enligt uppgift har andra frivilligorganisationer bett om att få komma, men fått avslag.

Regeringens förhoppningen är att ”samla så mycket stöd i Sverige som möjligt för detta viktiga avtal”. På programmet står, förutom kaffe och lunch, fyra olika fokusområden – ”Jobben”, ”Maten”, ”Miljön” samt ”Näringslivet”. Värt att notera är att punkten ”näringslivet och ttip” ges mer tid och utrymme än de övriga tre punkterna tillsammans.

I sann demokratisk andra har regeringen sett till att det finns en ”hashtag” där vi vanliga dödliga, som inte representerar näringslivet, har möjlighet att följa vad som sker. Demokrati och insyn när den som är som bäst…

Mer om TTIP; Jonas Sjöstedt och Malin Björck (V) spinner vidare på ”vinster i välfärden”-spåret i DN debatt
Svenskt Näringslivs ganska förbisedda blogg om TTIP menar att Phillip Morris mycket uppmärksammade stämning mot Australien är rimlig och inte alls särskilt anmärkningsvärd (en åsikt Svenskt Näringsliv, milt sagt, är ganska ensam om).

2 comments

  1. Magnus Nilsson

    Kul att Frihandelsbloggen.se blivit uppmärksammad här.

    Jo, jag är av uppfattningen att det är fullt rimligt att ifrågasätta plain packaging eller andra mycket stora ingrepp i företagens rätt att utforma sina förpackningar. Uppenbarligen är varningstexter ok. Även restriktioner i hur marknadsföring får vara utformad och vilka grupper man får rikta sig till. Men någon gräns måste det ju finnas för vad staten har rätt att göra. Faktum är att motsvarande förslag inte är tänkbart i Sverige. Här skyddar nämligen tryckfriheten producentens rättigheter. Australien (liksom Sverige) skulle kunna förbjuda cigaretter. Men så länge det är en lagligt produkt som staten drar in skattepengar skall inte staten kunna konfiskera hela förpackningsytan. Att jag är ”ganska ensam” om denna uppfattning är till att börja med inte riktigt sant. Men även om så vore skulle jag stå för en av de grundläggande tankarna som vår moderna demokrati bygger på. Nämligen att det bör finnas gränser för vad staten får göra. Och att bara plocka åt sig tillgångar från företag — även om de tillverkar mindre sympatiska produkter — hör inte hemma i en rättsstat.

    • Rikard

      Hej Magnus!

      Plain packaging är en politisk åtgärd som WHO (Världshälsoorganisationen) ser mycket positivt på. I Australien beräknas 15 000 människor dö varje år på grund av rökning. Att kalla ett neutralt typsnitt på varumärket för expropriation är ytterst tveksamt, varav exempelvis EU-kommissionen framhåller fallet som en typ av oseriösa stämningar som KOMs nya definitioner för ISDS syftar till att åtgärda (mycket oklart om så blir fallet dock, vi har ju fortfarande inte fått se CETA). Du får gärna nämna vilka andra aktörer som anser att Phillip Morris stämning är rimlig.

      Ja, för mig är den mest centrala grundtanken i den moderna demokratin just demokratiska staters legitima rätt att lagstifta i syfte att skydda sina medborgare. När privata företags vinster ställs mot möjligheten att rädda tusentals människors liv årligen tycker jag att det bör vara ganska tydligt vilken prioritering som är rimlig.

      / Rikard