Svenskt näringsliv gör logiskt självmål om odemokratiskt investeringsskydd

Den fjärde förhandlingsrundan satte som bekant igång igår i Bryssel, och med det har det mediala intresset gått upp. I Financial Times skrev igår tre representanter från amerikanskt, dansk och svenskt näringsliv, däribland Svenskt Näringslivs VD Urban Bäckström, en debattartikel där man ger sitt stöd för den enormt kritiserade tvistlösningsmekanismen, Investor-State Dispute Settlements (ISDS), som planeras i TTIP-avtalet.

Bäckström m.fl. poängterar att de farhågor kritiker lanserat mot hur mekanismen kan ge företag makt att urholka demokratiska principer inte stämmer. ISDS kommer i stället, och ska endast, ge företag rätt att utmana olaglig ”expropriation”‘ (unlawful expropriation) eller när man utsätts för negativ särbehandling (treated in discriminatory way). Här kan det vara läge att stanna upp en stund. För vad är det egentligen som står i det avtal som finns idag, och lett framt till flera av de fall som kritiker nu varnar för? Jo, i Phillip Morris stämningsansökan mot Australien (för att landet infört så kallad plain-packaging, enbart varningstext/bild och varumärket i neutralt typsnitt) så åberopar man, just det, olaglig expropriation. När bolaget Lone Pine i sin stämningsansökan mot Kanada för att delstaten Quebec förbjudit den miljöskadliga fracking-metoden så är skälet som anges, jodå, olaglig expropriation. När gruvbolaget Infinito Gold nu stämmer Costa Rica för att landet förbjudit byggandet av en guldgruva för att den strider mot lagstiftning som ska skydda den känsliga regnskogen så är skälen som anges, återigen, olaglig expropriation och negativ särbehandling. Allt detta med precis den ISDS-mekanism som Bäckström och Svenskt näringsliv vill ha. Vem försöker man egentligen lura?

Men artikeln är inte slut där. Eftersom såväl EU som USA har fungerande rättssystem som skyddar mot denna typ av problem (expropriation och diskriminering) så skulle en ISDS-mekanism således inte behövas, tycker debattörerna. Fast den behövs tydligen ändå. Den är, enligt Bäckström m.fl., rent av den viktigaste aspekten av TTIP. Inte för att den rent ”faktiskt” behövs, utan för att EU och USA kan skapa en ”modern” ISDS-mekanism som kan användas som ram i alla våra kommande handelsavtal med tredje länder. Helt enkelt sätta en global standard.

Idén är tydligen inte att underminera vår demokrati. Men nu råkar vi behöva kunna göra det (och ha ISDS) för att nå det egentliga målet – att ge våra företag möjlighet att underminera utomeuropeiska demokratier. Men då så…

Mer om ISDS de senaste dagarna;
* Det nyliberala CATO-instututet förespråkar att slopa ISDS i TTIP
* En ny NGO-sponsrad rapport pekar på hur Europa hotas av stämningar via ISDS
* Financial Times har en artikel om hur EU och USA är satta under press att slopa ISDS

Ytterligare lästips
* Den utmärkte brittiske miljöjournalisten George Monbiot har i The Guardian skrivit en ny artikel om TTIP och ger tre konkreta förslag på hur processen kan göras mer öppen
* Ytterligare facklig kritik riktas nu mot avtalet

Den finska motsvarigheten till uppdrag granskning, Spotlight, gör ett reportage i två delar om TTIP. Första delen finns här.

På grund av tidsbrist är det svårt att rapportera separat om alla ovanstående artiklar, men för den läsvillige är det alltså bara att länka sig vidare!

Kommentarer stängda.