CETA ligger bra till – i riksdagen, regeringen och Bryssel

Följande är ett gästinlägg av Charles Berkow, tidigare bl.a. politiskt sakkunnig i regeringskansliet och tidigare ordförande för Europaavdelningen av Jordens Vänner.

Den sent väckta diskussionen om TTIP håller nu på att spilla över till CETA.  Kanadaavtalet kanske kan ses som en förövning till USA-avtalet också när det gäller procedurfrågorna, öppenhet och granskning. Kritik mot TTIP har ju ofta bemöts med att kritikerna är ute och spekulerar, eftersom TTIP inte är färdigförhandlat och ingen vet vad det kommer att innehålla. Tids nog blir det läge för granskning och diskussion, heter det.

När nu CETA diskuteras närmare är det dock i senaste läget. Avtalet blev färdigförhandlat i augusti 2014 och EU-kommissionen publicerade sitt förhandlingsmandat först över ett år senare, i december 2015.  En på centrala punkter reviderad version av avtalet blev klart först i februari 2016. Den fullständiga texten på närmare 1600 sidor offentliggjordes också då. Kommissionen försöker lirka igenom att CETA träder i kraft ”provisoriskt” innan de nationella parlamenten hinner säga sitt, kanske redan nu i oktober.

Hur blir det då i Sverige? I januari i år, innan CETAs slutversion 2.0 blev klar, kom riksdagens näringsutskott fram till följande: ”Det finns i dag inget beslut om att CETA-avtalet och ett eventuellt TTIP avtal ska underställas riksdagen för godkännande. Mycket talar dock för detta. Utskottet vill därför understryka vikten av att riksdagen vid ett eventuellt sådant beslut har ett gediget underlag att ta ställning till. Det gäller inte minst att det finns oberoende konsekvensanalyser av vad avtalen kan komma att innebära och vilka eventuella effekter de kan ha, inte bara på miljön utan också på t.ex. hälsa och sociala, fackliga och ekonomiska rättigheter. Det skulle t.ex. kunna vara konsekvensanalyser genomförda av relevanta svenska myndigheter, t.ex. Datainspektionen, Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Arbetsmiljöverket, men också liknande analyser som de som tagits fram av OECD. Utskottet välkomnar också en aktiv och välgrundad debatt kring avtalens innehåll från såväl myndigheter som olika intresseorganisationer.”

Kommerskollegium fick den 14 juli 2016 i uppdrag att göra en konsekvensanalys av CETA till den 12 augusti 2016, i samverkan med andra relevanta expertmyndigheter. Av rapporten framgår att både Kommerskollegium och dess samverkande myndigheter funnit att det var kort om tid och att analysen snarare blir övergripande och indikativ än gedigen. Trots det sade statsministern i regeringsförklaringen den 13 september att ”regeringen stödjer att EU inom kort undertecknar ett nytt handelsavtal med Kanada”.

Färskt Brysselskvaller säger att en del av de som börjat tveka inför avtalet i sak ändå är positiva till att CETA går igenom. Det handlar alltså inte om avtalets innehåll, utan att visa att EU klarar av att besluta om något åtminstone halvstort. Över huvud taget. Argumentet: EU har inte lyckats med särskilt mycket på senare tid. EU har problem med migration, arbetskraftens rörlighet, Brexit och konsekvenser av en långvarig åtstramningspolitik i södra Europa. Nu när TTIP håller på att köra fast behöver EU något som visar på handlingskraft. Något, som kan tas som tecken på att EU inte är på fallrepet. Något, som kan hävdas öka sysselsättning. Något, som kan ingjuta lite hopp. Och ett avtal, om så än bara med Kanada, ses som det som ligger närmast till hands.

Sveriges regering lobbar för CETA och TTIP

Att Sveriges regering uttryckt sig generellt positivt om TTIP och CETA är inget nyhet för de som följt debatten om de kontroversiella avtalen. Regeringen har varit medskyldiga till att EU-kommissionen behållit en form av den kontroversiella ISDS-mekanismen i TTIP, otaliga gånger förespråkat samma tvistlösningsmekanism, arbetat för att få till stånd TTIP samt presenterat bristande resonemang för sitt stöd av CETA. Nu har regeringen dock ökat takten ännu mer.

Efter att tyska och franska ministrar dödförklarat TTIP har den svenska regeringen ryckt ut för att rädda avtalet inför det kommande rådsmötet om handel i Bratislava nästa vecka. Tillsammans med elva andra länder har Sveriges regering, i form av handelsminister Ann Linde, skrivit under ett brev till handelskommissionär Cecilia Malmström som både uttrycker ett stort engagemang för antagandet av CETA samt ett djupt stöd för fortsatta TTIP-förhandlingar, då avtalet enligt Linde m.fl. representerar en unik möjlighet att forma de globala handelsreglerna i det 21:a århundradet. Samtidigt uttryckte statsminister Stefan Lövfen i regeringsförklaringen att regeringen ”stödjer att EU inom kort undertecknar ett nytt handelsavtal med Kanada”.

Kritiken mot CETA och TTIP har varit omfattande från forskare, fackförbund, miljö- och konsumentorganisationer. Att en rödgrön regering verkar så starkt för att genomföra avtal som har kritiserats just för att kunna hota välfärd, miljön och klimatarbetet är rimligen en överraskning för många.

Fotnot: I helgen planeras demonstrationer mot avtalen i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Samtal om CETA i Stockholm på tisdag

Debatten om CETA-avtalet tilltar. I morgon tisdag kommer Maude Barlow, som bland annat mottagit Right Livelihood Award, till Stockholm för att prata om avtalet. Barlow är talesperson för den kanadensiska miljöorganisationen Council of Canadians och är en av de främsta kritikerna av CETA i Kanada.

I sin rapport om CETA menar Barlow att CETA snabbar på en redan pågående utveckling av avreglering av offentlig sektor och miljöskydd. Framför allt varnar hon för hur avtalets tvistlösningsmekanism kan användas som ett redskap för att stämma stater som lagstiftar för att skydda exempelvis klimat och konsumenter.

Barlows dragning följs av en presentation av Kommerskollegium som redovisar sin konsekvensanalys av CETA-avtalet. Därefter följer ett panelsamtal med Barlow, Greenpeace och Byggnads. Seminariet börjar kl. 12 i Sandlersalen på ABF-huset (Sveavägen 41). Mer information finns här.

Granskning – brister i handelsministerns resonemang om CETA

I torsdags debatterades CETA-avtalet i riksdagens kammare efter en interpellation av Vänsterpartiets Jens Holm. Handelsminister Ann Linde (S) avfärdade helt eventuella risker med avtalet – men vår granskning visar att handelsministern saknar belägg för flera av sina påståenden.

Till att börja med hänvisar Ann Linde till den mycket kortfattade och överskådliga konsekvensanalys myndigheten för handel, Kommerskollegium, utfört på uppdrag av regeringen. Kollegiet finner i princip inga problem med CETA, och avfärdar närmast slentrianmässigt de farhågor som presenterats av Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen som inlagor till Kommerskollegiums rapport. Vi återkommer med en längre analys av den rapporten senare i veckan.

Gällande de farhågor Jens Holm framför kring CETA-avtalets investeringsskyddsmekanism hävdar Linde att investeringsskydd inte är något nytt och farligt då Sverige redan har det i 65 avtal idag. Mycket riktigt är ISDS inget nytt, men att likställa de avtal Sverige har idag med CETA är dock aningen vilseledande. De flesta existerande investeringsavtal täcker nämligen bara en liten mängd investeringsflöden och det är närmast omöjligt att de någonsin kommer resultera i några stämningar. Globalt sett är det en ytterst liten andel av de existerande avtalet som står för stämningarna; de vanligaste är Energistadgan samt NAFTA-avtalet (där Kanada är part). Som en jämförelse skulle TTIP, avtalet mellan EU och USA, täcka en större mängd investeringsflöden än samtliga nuvarande existerande avtal tillsammans – just för att TTIP, precis som CETA, är ett så pass omfattande avtal där investeringsskyddet appliceras på nästintill samtliga områden. För att ge en något ovetenskaplig parallell är de bilaterala investeringsavtal Sverige har idag som Ann Linde refererar till på ca 800 sidor – tillsammans. CETA är på över 1600 sidor. CETA handlar således inte om att lägga ett nytt avtal till 65 andra – det handlar om att cementera och markant expandera ett system som alltmer frekvent använts som ett verktyg för att underminera och utmana lagstiftning till skydd för människor och miljö.

Linde säger vidare att CETA åtgärdar problemen med oskäliga stämningar och skyddar rätten att reglera. Det är dock en verklighetsbeskrivning som inte delas av alla. Sedan tidigare har forskare kritiserat reformförslagen i CETA som otillräckliga (se ex. Schepel, Harm et. al. (2014), Krajewski & Hoffman (2016), Van Harten (2015)  ), en åsikt som delas av såväl oberoende experter, miljöorganisationer och fackförbund.

Vidare hävdar Linde att det inte finns några ”masstämningar” från kanadensiska bolag. Exakt vad som utgör masstämningar, eller vem som påstått att sådana pågår, utvecklar inte Linde, men det bör vara relevant att beakta att kanadensiska investerare stått för en mängd uppmärksammade stämningar – senast i raden är TransCanada som stämt USA på 15 miljarder dollar för en utebliven oljeledning som skulle varit särskilt skadlig för klimatet.

Linde kritiserar även bilden av att det bara är storföretag som använder liknande investeringsskydd. Hon menar att det många gånger är småföretag som använder systemet, och exemplifierar med exempel som tidningskiosker i Rumänien. En rapport från Osgoode Hall Law Schools forskningsprojekt som publicerades tidigare i år (Malysheuski & van Harten, 2016) går igenom alla offentliga ISDS-fall fram till våren 2015. Rapporten synliggör att det framför allt är de allra största företagen som är vinnare på ISDS;

Översättning från samma studie
Översättning och sammanställning från ”van Harten, Gus & Malysheuski, Pavel (2016) – ”Who has benefited financially from investment treaty arbitration?” – An evaluation of the size and wealth of claimants”

Småföretag har givetvis inte samma omsättning som de största storföretagen och kan därav självklart inte göra investeringar av ett värde som är i samma storleksordning. Men antalet småföretag överstiger självklart vida antalet storföretag, varav andelen fall för småföretag borde vara ansenligt högre och därav generera en liknande ersättning i det fall  systemet används likvärdigt av små och stora företag. Så är dock inte fallet, enligt studien. Lindes påstående att småföretag också använder systemet är inte i sig felaktigt, eftersom det förekommer, men det råder ingen som helst tvekan om att de huvudsakliga användarna och vinnarna på systemet är storföretag, varav Lindes resonemang om tidningskiosker återigen blir (medvetet eller omedvetet) vilseledande.

Varför vill då Linde ha ICS? Jo, för att hon och Socialdemokraterna ”vill öka investeringarna”. Finns det då något tydligt empiriskt stöd för att liknande tvistlösningsmekanismer ökar utländska direktinvesteringar? Nej. En rapport från Världshandelsorganisationen pekar exempelvis på att ISDS har en underordnad roll för mängden investeringsflöden. En forskningsrapport från Centre for European Policy Studies (Paulsen, Bonnitcha, Yackee (2015) som utvärderar en eventuellt investeringsskyddsklausul i TTIP instämmer i att det finns få bevis för att liknande investeringsskydd ökar mängden investeringsflöden. Tvärtom menar författarna att ett investeringsskydd i TTIP skulle kunna bli en dyr affär för EU, såväl i form av kostsamma stämningar som reducerat policyutrymme.

Handelsavtal ska skapa jobb, fortsätter Linde. Handeln ska öka så företagen kan anställa vilket ska öka jobben och skatteintäkterna. Så kommer då CETA öka jobben? Antagligen inte. Det finns åtminstone inga trovärdiga belägg för att så skulle vara fallet. En genomgång av liknande handelsavtal som NAFTA av amerikanska kongressens utredningsenhet har sett ytterst få (om några) nettoeffekter på arbetstillfällen (i någon riktning). EU beställde en rapport som år 2011 förutspådde effekterna av CETA till, i de mest optimistiska scenariot, en BNP-ökning på lång sikt för EU:s del på 0,03 % och en ökning av den totala exporten på 0,07 %. Dessa högst marginella effekter (som en jämförelse beräknar EU-kommissionen att TTIP skall ge en BNP-tillväxt på 0,5 %) är dessutom framräknade med hjälp av CGE-modellering, en metod som kritiserats av forskare (se ex. Siles-Brugge & De Ville, 2014) för att överskatta de ekonomiska effekterna av liknande avtal.

CETA-avtalet må vara komplext, men när vår granskning visar att handelsministerns resonemang haltar betydligt på inte mindre än fem punkter är det långt ifrån godkänt.

”TTIP-förhandlingarna har brakat ihop”

Förhandlingarna om TTIP har misslyckats – ja, det menar åtminstone Tysklands näringsminister och tillika ledare för Socialdemokraterna, Sigmar Gabriel. Enligt honom kommer inte EU vika sig för USA:s krav, och då USA inte uppvisar någon kompromissvilja kommer avtalet helt enkelt inte att bli av. Enligt Gabriel har parterna inte lyckats enas om ett enda av avtalets 27 föreslagna kapitel, och efter 14 förhandlingsrundor är förhandlingarna enligt Gabriel ett enda stort misslyckande, även om ”ingen är beredd att erkänna det än”.

Dagens uttalande från Gabriel kan ses som ett led i en medveten strategi –  i Tyskland har såväl TTIP som CETA-avtalet med Kanada varit föremål för kritik, men Gabriels försök att nu dödförklara TTIP är rimligen främst till för att blidka interna kritiker som vill se båda avtalen falla. Gabriels eget parti, de tyska socialdemokraterna, är splittrade i synen på CETA. I samma intervju som Gabriel sågar TTIP lyfter han samtidigt fram CETA-avtalet som betydligt mer ”rättvist för båda sidor”.

I september förbereds omfattande demonstrationer mot båda avtalen – de tyska socialdemokraternas ställningstagande kring CETA, som inväntar godkännande av EU-parlamentet och medlemsstaternas parlament, avgör med stor sannolikhet avtalets framtid. För TTIP ser det dock väldigt mörkt ut.

Dags att ta CETA på allvar

Även om det framför allt är TTIP, handelsavtalet mellan EU och USA, som vållat störst debatt i samhället och bevakats flitigast här på bloggen, är ett annat handelsavtal i nuläget långt viktigare – CETA, avtalet mellan EU och Kanada. Till skillnad från TTIP är CETA färdigförhandlat, och kommer beslutas redan i år. Vi kommer nu att bevaka CETA än noggrannare – och först ut är en ordentlig sammanfattning kring vad avtalet är, och varför det är ett problem.

Kort om CETA

CETA är ett handelsavtal mellan EU och Kanada som förhandlades färdigt år 2014. På grund av omfattande kritik mot det planerade investeringsskyddet i avtalet dröjde det nästan två år innan EU-kommissionen lade fram en färdig version av avtalet för beslut – i den juridiska genomgången hade även förändringar gjorts av avtalets regler om investeringsskydd. Avtalet är väldigt omfattande och innehåller allt från tjänstehandel till jordbruksregler.

Problemen

Det finns dock en stor mängd problem med CETA-avtalet, vilket är anledningen till att organisationer från civilsamhället, fackliga organisationer och forskare kritiserar avtalet.

– Investeringsskydd

I likhet med TTIP innehåller CETA regler för investeringsskydd inklusive en tvistlösningsmekanism. På senare år har dessa tvistlösningsmekanismer använts alltmer frekvent av företag för att stämma stater som via politiska åtgärder minskat värdet på företagens investeringar – många gånger då staten exempelvis lagstiftar i syfte att skydda miljön eller folkhälsan.  Efter att EU-kommissionens första förslag på reformerad ISDS i CETA fått omfattande kritik ändrade kommissionen innehållet i avtalet ytterligare en gång och presenterade ett nytt förslag – ICS (Investment Court System). Enligt internationella experter kvarstår dock många av de grundläggande problemen med ISDS i det nya ICS och det finns fortfarande en överhängande risk för att företag kan använda CETA-avtalet och dess tvistlösningsmekanism för att stämma stater som lagstiftar för att exempelvis skydda klimatet eller inför striktare konsumentskyddsregler. Det tyska domarförbundet, Deutscher Richterbund, sågade nyligen ICS vid fotknölarna och menade att det inte bara skulle begränsa EU:s och medlemsstaternas lagstiftande makt utan helt förändra det etablerade rättssystemet inom unionen. Samma slutsatser drar konsument- och miljöorganisationer, som menar att stater medvetet kan avstå från att lagstifta på grund av rädsla för stämningar.

– Fackliga rättigheter

Även om de stora fackliga organisationerna i Sverige ställt sig relativt positiva till TTIP och CETA är kritiken stor från flera håll. Exempelvis varnar fackförbundet Kommunal för att arbetstagares rättigheter kan betraktas som handelshinder. Runtom i Europa är dock den fackliga debatten långt mer kritisk än i Sverige. Det tyska fackförbundet DRB motsätter sig avtalet och kritiserar att det inte finns någon efterlevnadsmekanism för arbetstagares rättigheter i avtalet, samt att CETA riskerar att driva på en oönskad liberalisering av offentlig sektor. Även EPSU, en europeisk facklig paraplyorganisation, motsätter sig avtalet, i likhet med den internationella paraplyorganisationen PSI. En grupp med fackförbund från tysktalande länder har även de högljutt kritiserat CETA och sammanställt en rapport om avtalets bristande innehåll gällande arbetsrätt.

Kort sagt, den fackliga kritiken är omfattande. 

– Klimatet

CETA har, även om det ännu inte antagits, redan ha fått konsekvenser för klimatet. Ett flertal bedömare pekar på att EU-kommissionens urvattning av bränslekvalitetsdirektivet inte kan ses som något annat än en eftergift till Kanada med beaktande av CETA.  Samtidigt kan investeringsskyddet i avtalet användas för att stämma stater som lagstiftar för att skydda klimatet. I en uppmärksammad stämning har det kanadensiska företaget Transcanada krävt USA på 15 miljarder dollar för Obama-administrationens beslut att, av hänsyn till klimatet, stoppa byggandet av oljeledningen Keystone XL.

Miljöorganisationer har pekat ut avtalet som en potentiell katastrof för klimatet. European Environmental Bureau (EEB), en paraplyorganisation där ex. Naturskyddsföreningen är medlemmar, pekar i en ny rapport på hur investeringsskyddet kan användas för att underminera klimat- och miljölagar. Även Greenpeace har upprepade gånger pekat på hur avtalet kan hota miljölagar.

– Välfärden

CETA:s regler om marknadstillträde innebär en mängd restriktioner, exempelvis kring möjligheten att begränsa mängden tjänsteleverantörer, vilket är en vanlig åtgärd inom ramen för välfärdstjänster som drivs exempelvis som monopol, eller i de fall då upplevt misslyckade privatiseringar återtas i offentlig regi. CETA frångår det sätt som EU hittills har valt att liberalisera tjänster. I flera tidigare avtal, inklusive GATS, görs liberaliseringsåtaganden utifrån en ”positiv förteckning”. På svenska betyder detta att parterna skriver ner de sektorer som skall vara föremål för avtalets bestämmelser om marknadstillträde och likabehandlingsprincip, medan de sektorer som inte skrivs ner per automatik undantas I CETA gör parterna tvärtom – allting liberaliseras per definition – såvida inte tydliga undantag görs. Liberaliseringseffekten blir av förklarliga skäl större med en negativ förteckning, då liberalisering är norm, inte undantag.

Den svenska regeringen menar att de skyddar välfärden i CETA genom de undantag som görs, men flera vetenskapliga studier pekar på att de reservationer Sverige och EU gjort är otillräckliga för att skydda dessa sektorer. Effekten kan bli att även om Sverige inte ”påtvingas” någon privatisering, kan den avreglering som genomförs, exempelvis genom privatiseringar av vård, skola, järnväg m.m., bli närmast omöjlig att dra tillbaka. I kombination med klausuler som på handelsspråk kallas ”ratchet” och ”standstill” åtar sig parterna i CETA att bevara den nuvarande nivån av liberalisering och samtidigt garantera nya åtaganden om parterna på eget initiativ väljer att ytterligare avreglera sektorer. Liberaliseringen av tjänstesektorn blir således ungefär som en enkelriktad gata, där det bara går att liberalisera mer, inte mindre. I de flesta handelsavtal finns även åtaganden om ”mest gynnad nation” (MFN) som innebär att parterna åtar sig att garantera att behandla partens investerare på ett minst lika gynnsamt sätt som någon annan investerare från ett annat land. Således blir det avtal med mest långtgående liberalisering (i nuläget CETA) på sikt tillgängligt för långt fler investerare än enbart kanadensiska.

Sammanfattningsvis

Onekligen finns det många farhågor kring vilka effekter CETA kan få på så skilda områden som klimat, fackliga rättigheter och välfärden. Varför driver då EU-kommissionen på för ett avtal? De argument som återkommer, såväl i kommissionens som den svenska regeringens kommunikation, är att avtalet skall ge jobb och tillväxt. Så hur ser det egentligen ut? Enligt de initiala beräkningar kommissionen beställt (som de senare bekräftat ligger i linje med avtalets slutgiltiga utseende) kommer avtalet, på lång sikt, att ge EU en BNP-tillväxt på mellan 0,02 till 0,03 % och en ökning av den totala exporten på 0,07 %. Några studier om att avtalet skall generera jobb finns inte. Vi pratar alltså här om en BNP-tillväxt som uppgår till ett par promille, och då bygger beräkningarna likväl på optimistiska antaganden kring avtalets effekter.

Är det värt att riskera välfärd, klimat och fackliga rättigheter för 0,02 % tillväxt? Det är i allra största grad ett politiskt vägval som vid första anblick tycks ganska enkelt.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Dags att ta CETA på allvar Postad i TTIP

Clinton öppnar för att stoppa TTIP

Det var under ett tal i Michigan förra veckan som presidentkandidaten Hillary Clinton meddelade att hon tänker sätta stopp för Trans-Pacific Partnership, det avtal USA nyligen förhandlat fram med ett antal länder kring Stilla havet.

Hon lovade att stoppa varje handelsavtal som hotar amerikanska jobb eller håller ner amerikanska löner, inklusive TPP –  såväl nu som i det fall hon skulle väljas till president. Uttalandet har förstås även bäring på TTIP som är ett av de stora avtal som USA förhandlar. Att Clinton namngav TPP så explicit är något mer radikalt än den plattform det demokratiska partiet nyligen antog, där partiet enats om att säga nej till ”handelsavtal som inte främjar bra amerikanska jobb”. Det finns dock en möjlighet att TPP kan röstas igenom i kongressen innan Clinton eventuellt väljs till president. Gällande TTIP finns dock inga sådana utsikter, utan det avtalet kommer garanterat att hamna på nästa presidents bord, där nu de ledande presidentkandidaterna på båda sidor uttryckt sig tydligt kritiskt.

Sedan tidigare har republikanernas presidentkandidat Donald Trump varit ytterst högljudd i sin kritik mot de handelsavtal som USA nu förhandlat fram. Trumps kritik genomsyras framför allt av protektionistiska undertoner om att skydda amerikansk industri, vilket får anses gälla även för Clintons senaste uttalanden. Bernie Sanders, som utkämpat en lång kamp med Clinton om demokraternas nominering, har varit ännu tydligare i sin kritik än Clinton och verkat för att demokraterna ska stoppa avtalen.

Det nuvarande politiska läget i USA tyder på att det kommer bli väldigt svårt att få igenom stora handelsavtal framöver. Att TTIP således blir politiskt kontroversiellt inte bara inom EU, utan även i USA, försvårar onekligen förhandlingarna som redan tyngs av bristande framsteg. Mer och mer tyder på att TTIP-förhandlingarna kan komma att implodera innan de blivit färdiga.

https://www.youtube.com/watch?v=IxjL8hhm1V4

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Clinton öppnar för att stoppa TTIP Postad i TTIP

Ny läcka – TTIP hotar klimatarbetet

Den brittiska tidningen The Guardian har publicerat en artikel kring en ny TTIP-läcka på klimatområdet. Läckan, som är daterad till den 20e juni, är EU:s förslag på energikapitel i TTIP som cirkulerats till medlemsstaterna. Enligt den högt ansedda tidningen skulle EU:s förslag, om det realiseras, bland annat kunna utgöra ett stort hinder för framtida prissättningssystem som syftar till att främja användningen av förnybar energi, samt underminera miljöregler gällande exempelvis gruvdrift och utvinningen av fossila bränslen i utvecklingsländer.

I enlighet med tidigare förslag vill EU-kommissionen att parterna åtar sig juridiskt bindande löften om att avskaffa ”samtliga existerande handelshinder för exporten av naturgas parterna emellan från det datum avtalet träder i kraft”. Kort sagt ska det bli fritt fram för storskalig import av skiffergas, en form av gas som är särskilt problematiskt ur såväl miljö- som klimatsynpunkt.

Vidare skall enligt förslaget operatörer av energinät bevilja tillgång till näten för gas och elektricitet utifrån ”kommersiella villkor som är rimliga, öppna, samt icke-diskriminerande – även mellan olika typer av energi”. Enligt kritiker kan detta försvåra åtgärder för att stimulera distributionen av förnybar energi.

Kritiken från miljörörelsen har inte låtit vänta på sig. Europeiska Miljöbyrån, en paraplyorganisation för miljögrupper där bl.a. Naturskyddsföreningen är medlemmar, menar att de frivilliga åtaganden som EU driver i TTIP, om de blev norm, skulle skada kampen mot klimatförändringarna. ClientEarth, en grupp bestående av jurister som arbetar med miljöfrågor, pekar på att förslaget ger företagen ansvaret för att uppfylla de klimatmål som slogs fast vid klimattoppmötet i Paris. Att som EU och USA lita på att näringslivet löser det uppdraget är, enligt organisationen, ren galenskap. Friends of the Earth menar i ett pressmeddelande att det läckta förslaget står i ett rent motsatsförhållande till EU:s klimatarbete och Parisavtalet.

Idag påbörjas den 14e förhandlingsrundan om TTIP i Bryssel. Med förhandlingar som redan störs av Brexit och det annalkande presidentvalet i USA kunde dagens klimatläcka knappast kommit mer olägligt för EU-kommissionen. Hela läckan finns att läsa här (kommenterad av okänd kritiker, men för den som vill är det alltså bara att bortse från dessa kommentarer och understrykningar).

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Ny läcka – TTIP hotar klimatarbetet Postad i TTIP

Naturskyddsföreningen formellt emot TTIP

I helgen hade svenska Naturskyddsföreningen (SNF) riksstämma. Efter stämman har Sveriges största miljöorganisation sällat sig till de som vill avbryta TTIP-förhandlingarna.

Två motioner (s. 245-251) om TTIP hade inkommit till riksstämman, varav båda var väldigt kritiska. Riksstyrelsen instämde i en stor del av kritiken, men ville dock inte ta någon formell ställning till TTIP förrän avtalet är färdigförhandlat. Det är en linje som exempelvis ligger i linje med Miljöpartiets. Riksstyrelsen fick dock enligt uppgift inte stöd för sitt ändringsyrkande, utan motionens att-sats vann. Den antagna linjen är att Naturskyddsföreningen ”mot bakgrund av ovanstående risker säger nej till fortsatta TTIP-förhandlingar”.

Naturskyddsföreningen har sedan tidigare framfört kritik mot avtalet, bl.a. tillsammans med Greenpeace på DN Debatt. Om helgens beslut på något avgörande sätt förändrar naturskyddsföreningens arbete mot avtalet återstår att se, men organisationen befäster om inte annat sin kritik mot avtalet.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Naturskyddsföreningen formellt emot TTIP Postad i TTIP

Brittiska socialdemokrater vill stoppa TTIP

I Storbritannien har debatten om TTIP varit betydligt större än här hemma i Sverige. Nu har de brittiska socialdemokraterna, Labour, gett ett tydligt besked i frågan; Labour kommer att verka för att stoppa TTIP.

Partiledare Jeremy Corbyn kritiserade idag i ett tal hur avtalet kan ”låsa in” privatiseringar, underminera arbetstagares rättigheter och hota miljön.

Labour är i opposition, men med tanke på att TTIP kontinuerligt försenas kan ställningstagandet ändå komma att få betydelse.

Skrivet av Kommentarer inaktiverade för Brittiska socialdemokrater vill stoppa TTIP Postad i TTIP